Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 3

Article Image
af annat skäl, än entusiasm,? Att folket skall kunna sjelft tänka och döma: eller öfverlemna åt de upplystaste och dygdigaste inom sig att besluta i en lagstiftningsfråga, deraf massan likväl: föga eller intet begriper, det vore förmodligen icke sublimtr, såsom t. ce. Louis Napoleons val? Nej, förstånd och lugn pröfning, de höra ej till pjesen. Folket handlar och skall handla af instinkt, känsla, entusiasm, d. v. s. det får aldrig klart inse orsaker och följder af sin handling. Ar det kanske meningen? Atminstone kan detta misstänkas, då man ej sällan finner A. B. prisa de mest blinda handlingar af en stor imponerande massa, äfven om det skulle varaguppenbart, att dessa handlingar äro till hennes eget förderf. Afven vi värdera entusiasmen och tro till och med på massans instinkt för det rätta; men att låta en sådan alltför mycket ingå uti eller i imponera på en lagstiftningsfråga, det anse vi både orätt och vådligt. Uti en sådan fråga kan det verkligen vara det rätta, som för tiden, mängden ogillar, och tvärtom. Hvad i öfrigt angår beskaffenheten afsådana lagförslag, som blifvit genomdrifna per acclamationem af en stor massa, så visar alla tiders historia, att i detta fall massan varit hänryckt den ena dagen af hvad hon, den påföljande, sett med likgiltighet, ja fördömt och bidragit att sjelf störta. Vill måhända ÅA. B. jäfva detta? I öfrigt torde det också få anses föga rimligt att, i den mening A. B. tager saken, vare sig Konungen, Reformsällskaperna eller hvilken annan som helst, skulle kunna frambringa entusiasm för något lagförslag, i och för dess cgen skuld, så vida nemligen det nödvändigt först mäste genomgå granskningens skärseld. Också när det varit fråga om att agitera, hafva vederbörande noga aktat sig för att lägga fram något annat, än allmänna grunder, dem hvar och en kunnat tyda nästan hur han behagat, eller ock hafva de, såsom 4844, tagit det medel, som fanns till hands, nemligen det då hvilande reprersentationsförslaget, för att agitera för den stora sakens, d. v. s. represenlalionsreformens framgång, utan att troligen V,..:del af de då vunna petitionärerna, derest de känt detta förslag, skulle velat antaga det såsom något normalt; eller i och för sig förträMigt. Sådant hindrade likväl icke, att detta förslag — som dock ovedersägligen är i de väsendtligaste stycken vida mindre liberalt (t. ex. i afseende på valrättens utsträckning, och den graderade röstskalan m. m.), än det af Konungen nu framlagda — bildade en fana för det liberala partiet, hvilket derföre kunde väcka ett slags entusiasm, att man visste sig genom dess antagande göra slut på det närvarande oefterr ätllighetstillståndet, lifva den allmänna andan och förflytta sig i en ny position. Är det nu med åts skilliga exempel från vårt eget land bevisadt, att entusiasmen hos folket gäller något helt annat, än ett förslag i och för sig, hvilket folket aldrig gör sig besvär att granska, så följer ockå deraf, att knuten ej kan lösas,, äfven om Konungen toge tillbaka sitt en gång framlagda förslag, och aflemnade ett annat, emedan det utan tvifvel ginge samma öde till mötes som det nuyarande, nemligen att fördömas af de konservativa och sönderslitas. af en del af de liberale, helst vid den splittring, som i närvarande stund emellan de sednare förefinnes, och hvilken gått så långt, attsamtlige radikaler öppet stämpla sin fordna oldvater, Aftonbladet, såsom en affälling, en usel gråspräckling, en ljum patriot m. m. Ofvanstående kan anses såsom en ingalunda dålig profbit på A. P:s ärlighet i uppfattningen af andras argumenter och på dess sätt att räsonnera. Aftonbladet hade nemligen yttrat den förmodan, det A. P:s redaktion lika väl som vi insåge, att om konungen omfattade en reform, som kunde vinna den liberala men sansade majoritetens bifall, och om konungen öppet tillkännagaf sin vilja härutinnan på ett sätt, som icke lemnade något tvifvel öfrigt, så skulle väl kanske ett, -men icke två år förflyta, innan reformen vore lyckligt genomdrifven, och detta utan någon slags revolutionn. I enlighet härmed hade Aftonbladet uppgifvit, såsom sjelfva knuten i representationsfrågan, att konungen ginge in på och satte sig ispetsen för ett reformförslag af så liberal beskaffenhet, att det kunde mottagas med någon entusiasm af folket. — Huru upptages och kommenteras detta nu af Aftonposten? Jo, på det sältet, som om Aftonbladet skulle vänta ingen handling af folket och icke ens bifall till ett af konungen framlagdt förslag af annat skäl, än entusiasm; hvarefter följer ett långt ordande hit cch dit derom, att entusiasm hos folket gäller något helt annat, än ett förslag i och för sig, hvilket folket aldrig gör sig besvär att granska; att det pförmodligen icke vore sublimt, att folket skall kunna sjelf tänka och döma, eller öfverlemna åt de upplystaste och dygdigaste inom sig att besluta i en lagstiftningsfråga, deraf massan likväl föga eller intet begriper; att förstånd och lugn pröfning ej höra till pjesen; att folket handlar och skall handla af instinkt, känsla, entusiasm, d. v. s. aldrig får klart inse orsaker och följder af sin handling, 0. 6 v. Hvad skall man svara på en sådan röra? En hvar, som läst, vare sig det hela eller någon del af Aftonbladets artiklar i representationsfrågan, känner, att vi just förutsatt såsom vilkor hos en reform, som skulle vinna folkets entusiasm, att den vore byggd på grunder, som kunde vinna den liberala, men sansade majoritetens bifall: Och detta sistnämnda finnes t. o. m. uttryckligen utsatt i den af Aftonposten kommenterade artikeln. Vidare har Aftonbladet serskildt exempelvis framhållit Reformvännernas sällskaps program, samt den norska konstitutionens grunder. Det ena undergick på förhand flere veckors trägen pröfning under 10 eller 12 sammankomster i Bestyrelsen, och en ganska allvarlig diskussion inom sällskapet, deri äfven hr Dalman deltog;, och det sednare är pröfvadt genom några och trettio års erfarenhet. Allt detta oaktadt, drager A. P. icke i betänkande att påstå, det Aftonbladet gjort sig skäligen misstänkt att vilja hafva hela saken ställd på utgången af blott ma hann JRR l4 Allan hyras PUR I KAST SETS

19 januari 1849, sida 3

Thumbnail