Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 3

som deröfver möjligen kunde vara att säga. Vid dess genomläsande har jag likväl icke, kuhnat upptäcka något sådant. Deri finnas nemligen inga anmärkningspunkter, hyilka kunde framkalla någon vederläggning, utan aktor åtnöler sig med att förklara det åtalade poemet, Preussens Konung), in-l nehålla ett missbruk af tryckfriheten sådant det anförda lagrummet omförmäler. Nu lärer det ligga klart för hvarje begrepp, att en skrift icke kan vara, l ens efter en aktors ex officio mening, brottslig från början till slut, att allt deruti, hvarje strof, hvarje ord, hvarje bokstaf, till och med hvarje comma skulle innefatta en förbrytelse, och detta lärer ej heller. vara fallet med ifrågavarande stycke mer än med något annat. Jag kan t. ex. ej föreställa mig, att titeln, Preussens Konung, utgör en förgripelse mot Tryckfrihetsförordningen. Icke heller tror jag att sådana verser äro det, såsom dessa: Friheten kom. Lik morgonyvinden, som töcknen förskingrar, Flög dess förfriskande storm fram öfver städer och land); eller denna: Kom så från motsatt håll en ström af gamla intressen; eller denna: Inga partier mer och ingen tyckan om måletp, jemte ännu flera, med hvilkas citerande jag icke vill upptaga kämnersrättens tid. Då det nu icke lärer kunna åläggas den inför en syensk domstol åtalade att, lik den spanska inqvisitionens offer, sjelf uppleta sin brottslighet, gissa till hvad han kunde beskyllas för och sålunda bli sin egen åklagare och domare, utan det måste vara kärandens skyldighet att säga hvad det är han kärar å, så anhåller jag det aktor måtte åläggas bestämdt uppgifva, hvilka ställen i det ifrågavarande pocmet han förmenar vara prottsliga, på det jag måtte komma i tillfälle att förklara, och, som jag hoppas, fullkomligt vederlägga hans mening deröfver, samt visa, att de icke innehålla någon förgripelse mot Tryckfrihetslagen. Stockholm den 48 Januari 1848. A. W. Rosenberg. På ordförandens uppmaning, yttrade aktor, v. auditör De Mar, att hans åklagan gällde skriften i sin helhet, och att han derföre ej kunde uppfylla svarandens uppmaning, att utpeka några bestämda punkter. Häremot invände svarandens ombud att en sådan åklagan vore svår, ja omöjlig möta. Antag att den åklagade artikeln består af en hel skrift, månne det då väl kunnat åläggas svaranden att sjelf utleta de yttranden som skulle kunna åsyftas.l; Ombudet anhöll derföre att rätten måtte ålägga aktor närmare specilicera sin åklagan, innan svaranden derpå kunde afgifva sin slutförklaring. : Efter någon ordvexling mellan parterna, hvari aktor vidblef sitt påstående och ombudet sitt yrkande, förklarade rätten sig icke kunna ålägga aktor någon vidare förklaring, hvarefter svaranden anhöll att efter 8 dagar få aflemna förklaring i saken; hvilken begäran af rätten bifölls. Målet förekommer således åter nästkommande thorsdag. — Vår gode kollega, Postoch Inrikes Tidningar, har, som man vet, den vanan — eller måhända rättare sagdt ovanan — att förse de politiska nyheterna med öfverskrifter, hvilka stundom förhålla sig till det derefter följande innehållet ungefär som Gudsfred till Yxeskaft, allt för att reta sina läsares aptit. Detta har vid ett tillfälle gått så långt, att det till och med väckt uppmärksamhet utrikes. Således har Redaktionen af Börsenhalle blifvit helt förundrad öfver och anmärkt, att P. o. I. T. beledsagat underrättelsen om Ludvig Bonapartes utväljande till president med följande öfverskrift: sCavaignacs fall. Februarirevolutionen störtad genom sin förstfödda son, allmänna valrätten. Napoleon republikens president. — Ibland det framskridande, som förmärkts inom pressen innevarande år, bör nämnas, att Götheborgs MHandelstidning antagit ett större och prydligare skick än tillförene, och följaktligen äfven har mera utrymme för texten. Emedlertid träffar man jemväl någongång der på artiklar af en viss politisk bombast, som det synes vara skäl att aflägga. Det är visst! godt att kunna taga munnen full, men det bör dock ske med urskiljning, om det ej skall väcka löje. Vi tage oss friheten fästa uppmärksamhet härpå med anledning af en ledande uppsats om saker och ting i allmänhet, hvari författaren hufvudsakligen rör sig med den urj bibeln kända frasen: Mene, mene tekel upharsin, och derjemte gör ett slags mystiskt utfall angående thronföljaren, om hvilken artikelförfattaren säger sig vara af tryckfrihetslagen hin-! drad att orda vidare. Detta synes oss vara! ett alldeles malplaceradt sätt att skrifva le-j dande artiklar. Det är oss alldeles oförklarligt på hvad sätt thronföljaren kunnat förskylla att komma ut för anmärkningar ifrån pressen, öppna eller dolda, då H. K. H. hittills alldeles icke uppträdt i någon politisk roll. Finnes någonting i verlden, som förhindrar att Kronprinsen, en ung man, med ett öppet och ridderligt sinne, en gång kan blifva en folkets mån; kan man öfverhufvud ännu känna det ringaste härom, och skola icke sådana omotiverade paroxysmer af politisk hypokondri, som den ifrågavarande i Hundelstidningen, endast bidraga att ingifva den höge personen motvilja mot de liberala, under intrycket af tillfogad orättvisa. Vi hafve trott denna anmärkning vara på sin plats, för alt ej genom iakttagande af tystnad anses helt och hållet gilla ifrågavarande artikel, som för öfrigt till sin tendens är ganska riktig. AFTONPOSTEN OCH REPRESENTATIONSFRÅGAN. Vi fördöma ingalunda vår kollega Aftonposten, derföre att den försvarar det hvilande representationsförslaget, då det lärer få antagas, att hr Dalman är öfvertygad om dess ända— NH Am mm mm um Rs tt tNtH)Ä nd RR Å mm MÅ mm mm mm -— Mm hh meo AA mo Ms Pr bt dd KR BR FR mo E d t s Fn ke ÖA VM -—-— J PV) -— hd OD -AA