Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 1

ehtermidd. pris som helst. Skattevägran blet derföre en slags oundviklig återvändspunkt, som visade sig högst efterlängtad, och detta var orsaken att den oktrojerade grundiagen af den 5 September mottogs af större deien bland de liberale med undergifven tystnad åtminstone, om icke med glädje. Många demokrater helsade konungen med hurrarop, om också ironiska; mången välsignade Fredrik Witheim !V derföre, att han vid oktrojerandet af denna grundlag hade skenbart slutit sig till nutionalförsamlingens venstra sida. Och i sanning: när man genomögnar större delen al denna författning, så måste man förvånas öfver de demokratiska grundsatserna uti densaniron; hvilka befinnas nästan ordgrannt hemtade ur det af nationalförsamlingens grundlagsutsko tt uppsatta förslaget. I mitt förra bref har jag omnämnt de vigtigaste bland dessa punkter: men tillika erinrat, huru man sökt att medelst vissa här och der inflickade artiklar gifva den demokratiska beståndsdelen en aristokratisk och byråkratisk motvigt, samt just derigenom i denna grundiag tillvägabragt oföreniiga motsägelser och en tvätydighet, som genom sina talrika snaror och smyghål motarbetar ali! förtroende till densamma. Man hade kunnat gifva mindre, men man hade bordt förfara med fullkomlig ärlighet och öppenhet: ty hvartill hjelper en grundlag, hvilken genom försåten i densamma röjer att förlänaren icke är sinnad att hålla ord? — Man har ofta anmärkt, att ett stycke papper betyder ingenting, om meningen icke är att rätta sig efter det som står skrifvet derpå, och om författaren tilitror sig förmåga att härvid förfara efter godtiimande. Det förråder sig uppenbart, att regeringen icke vill uppriktigt vara konstitutioneit, utan blott synas så. Härigenom råka vi in på skenkonstitutionalismens vådliga och tilläfventyrs låniga bana, och få verkligen prisa vår lycka om statsstyrelsen förmår på denna bana bryta sig en för samhället lugn väg mellanv partierna och hofinflytandet, och om den vill med redlig öppenhet hvad grundlagens inledning låfvar. För närvarande är detta al!deies omöjligt, ty bredvid denna nya grundlag stå den gamla polisen, embetsmannaväldet och sabelväldet ostörda; men innan dessa absolutismens qvarlefvor störtat, innan folkets sjelfstyrelse är betryggad och organisationen af dei rättsoch folkssamhället segrande trädt i de ;ras ställe, förbiifver den nya grundlagen eit onyttigt stycke papper, som vid hvarje föranledning genomborras med nya hål. Må andra foik spegla sig i vårt öde och erkänna sanningen i den vigtiga läran: att utan skyddande grundlagar och institutioner, hvilande på folkets frihet, uppförda nedanfrån och genomtröngda af folkets vilja: utan en frisinnad kommwaiörfatts ning och en, i sammanhang dermed, ordnad lagskipning genom edsvurne, är hvarje grundlag en tom hägring, som blott biindar den oerfarne, medan den baksluge phinrdrar och förtrycker honom så mycket beqvämare. — Vi komma just nu att genomlefva ett stycke historia, som föga skall behaga oss; en häftig partistrid, sonr skall försätta oss i feberskakningar — Stode icke hela Tyskland bakom oss och bredvid, oss i samma fördöraelse, — befunne sig icke alla det gamla Enropas pPulsar i häftigaste svallning samtidigt härn:ed, — och vore icke trånaden efter demokratisk och lagstadgad frihet gemensam för alla samtidens folk; då tviflade jag icke, att ej dynastierna och deras anhängare, hvilka sträfva att upprätthålla sina kastförde ar, skulle äfven i denna strid blifva segrare öfver folkens sanna interesse. Brandenburgska ministeren har innan ; kort fullgjort sitt kall; den kommer derföre att upklösas genast efter riksdagsvålen, och otvifvelaktigt kan kronan icke göra något önskansvärdare. Ty för det första hatas kamarillaministören af alla de liberala — de sansade och eftertänksamma deribfand viss! icke undantagna, — för det andra består den blott af medelmåttiga hufvuden — af män, hvilkas gammalaristokratiska tänkesält icke är någon hemlighet; — slutligen hafva ministrarne sjelfva, jemte konungen, gifvit de frankfurtska rikskommissarierna den försäkran, att så snart det: med bibehållen heder kan ske, ska!! Brandenburg-Manteuffelska ministeren afträda. I stället hafva vi att förvänta herr v. Vincke, hvilken i Frankfurter-parlamentet sitter på ytter, sta högra sidan, och sålunda icke bebådar någon omvexling i systemet, utan blott ett ombyte i personal. Hr v. Vincke, hvilken drar 1 samma klocksträng med br v. Radowitz, är likväl helt och hållet den man, som kronan nu anser nödig till höjandet af sina aktier, fastän mången med mig betviflar tillförlitligheten i dessa förhoppningar. Hr v. Vinecke är on mAd tfalarae man mana oshaan fa Afuan