Aftonbladet – 18 januari 1849, sida 3

tt Rd rt SA slutligen sälta en gräns för våldets slagtningar. REBVr FF, SEEK EILSE LER REFORM I ENGLANDS STATSFINANSER. Mötet i Edinburg. Det har redan blifvit omtaladt, att hr Cobden satt sig i verksamhet för att tillvägabringa stora besparingar i engelska budgeten, deri understödd, isynnerhet af de reformföreningar, som bildat sig för detta ändamål i Edinburg och Liverpool. Engelska tidningar meddela nu utförlig berättelse om det stora möte, som i Edinburg afhållits d. 27 sistl. Dec., under lord Provosts ordförandeskap. Hr W. Chambers upptog till betraktande regeringens sednaste åtgärd att upptaga lån för fyllandet af årets statsbrist (inkomsterna voro nemligen 3 millioner P. St. mindre än utgifterna) sedan ministrarne icke lyckats i försöket att uppdrifva inkomst-skatten från 3 till 3 proc. af behållna inkomsten. Denna itgärd hade ingifvit bekymmer hos allmänheten, då man såg det styrande partiet föröka statsskulden i stället att tänka på besparingar, och föreningar hade derföre uppstått, för att ådagalägga nödvändigheten och föreslå sättet till åstadkommande af indragningar i statsutgifterna, utan att derigenom ärendernas behöriga gång skulle lida. Talaren beklagade sig öfver, att sättet hvarpå statsräkenskaperna uppgjordes, var så oredigt, att dessa aldrig lemnade en klar öfversigt af debet och kredit. Sanningen måste sökas i en mängd specialer. Deraf fann man, att verkliga inkomsten utgjorde 58 millioner i stället för de officielt uppgifne 31 millioner och utgifterna 61 millioner i stället för 34. Orsaken dertill var, att de inkomstmedel, som tull-, accisoch tax-uppbördsverken omedelbart använde till aflöningar och utgifter af alla slag, icke voro synliga i allmänna redogörelsen, 0. s. Vv. Vanliga skälen för detta förfarande voro, dels att det besparade besvär och dels att i alla fall penningarne måste ut. (Skratt.) Detta kunde väl vara sannt, så till vida, som en del utgick till fastställda löner; men män fann äfven att medel utanordnas från serskilda inkornststater till föremål, som för dessa äro alldeles främmande. Så stodo t. ex. hela högsta domstolsstaten och sherifferna i Skottland på tullverkets stat, och statskyrkans presterskap hade serskildt en liten uppmuntran af 17,000 P. St. från öltaxan. En mängd pensioner funnos, såsom t. ex. å postmedlen till hertigen af Marlborough på 4000, hertigen af Grafton på 3,400, arfvingarne efter hertigen af Schomberg 2,200, cch hertigen af Grafton hade äfven en på accis-medlen af 7,190 P. St. Af dessa medel hade earl Cowper 1,595 P. St. och earlen af Bath en pension af 1,200 P. St., m. m. — Talaren ansåg alla dylika betalningar böra utgå från skattkammaren och pröfvas af parlamentet. Tal. anmärkte äfven den besynnerligheten att öfver Englands och Irlands nationalskuld höllos serskilda räkningar, äfvensom öfver deras konsoliderade fonder, liksom föreningen af år 1800 aldrig varit till. — Tal. ville naturligtvis icke anses vidröra de 28 millioner P. St., som erfordras för betalande af statsskuldens ränta och amortissement. Men för krigsdepartementet utgick inalles 18 millioner P. St., och då statsskuldens 28 millioner icke kunde anses vara annat än ett postponeradt krigsanslag, utgjorde detta således inalles 46 millioner. if Tal. kunde ej antaga, alt dessa ofantliga årliga kostnader för krigsdepartementet kunde behöfvas, om fråga blott varit att försvara Storbritanmien — utan hade de tillkommit för att intervenera i andra länders angelägenheter, samt för kolonierna. Numera skulle man ju likväl ej blanca sig in i andras angelägenheter; men hvartill då dessa flottor i Medelhafvet och vid Tajo? Han ville väl veta af lord Palmerston, med hvad rätt England ville påtvinga portugisarne en drottning, om de icke ville hafva henne? (Bifall.) Likaså Var förhållandet i afseende på Neapel och, Sicilien. Hvarföre skulle ej neapolitanare och sicilianare få algöra det sjelfva? (Bifall.) Meni det stället gjorde England sig till ett slags polisbevakning öfver folken. (Skratt.) Tal. jemförde detta med förhållandet om neapolitanska krigsfartyg behagade komma till Firth of Forth, med sina kanoner rigtade mot Edinburg, och beslutade att ligga der till dess engelsmännen uppgjort sina inre tvister. Man skulle ropa: gå er väg, Vi veta nog att uppgöra våra saker sjelfva! Tal. anmärkte äfven den besynnerligheten att i throntalen hvarje år säges, att landet är i fred med alla makter, och ändock erfordras. så ofantligt till krigshären. Han åberopade i detta afseende lord J. Russells egna ord i en af honom för 25 år sedan utgifven afhandling om det konstitutionella regeringssättet. Tal. påstod att en stor del af utgifterna onödigtvis