ev 0 TOC SAMAR OM MMA ningen, eller 3 millioner menniskor, genom en orättvis och fåvitsk lagskipning befinna sig bragte i torflighet och, hvad ännu tyngre är, uti ett nästan slafviskt beroende af en vrångvis samhällsmakt, kan väl då någon billig anledning till oro och missbelåtenhet saknas hos den, som eger den ringaste känsla af sitt menskliga värde — sina menskliga behof? — Förgäfves är det, att genom en jemförelse emellan förr och nu vilja bevisa, att den arbetande klassens ställning förbättrats, och icke försämrats; Iden hastigaste blick rundtomkring oss bevisar motsatsen; öfver ellt skola vi finna armod, sedeslöshet loch försoffning, der förut välmåga, sedlighet och ken Hu a SA Av Sv a kraft herrskade; och att detta närvarande tillstånd är en frukt af ett förutgående, torde ej förnekas, så att, om det närvarande är tröstlöst, har det förutgående varit Pärlekslöst och tanklöst! — Vanvårdade och vanartade barn äro vanligtvis följder af föräldrars eller målsmäns hårdhet och brott; men då staten är målsman för alla samhällets medlemmar, är det uti dess institutioner, läror och Icgar, orsakerna äro att söka till det bedröfliga förhållande vi nu se. — Skulle åter något närmare bevis behöfvas för den arbetande klassens, eller det egentliga folkets försämrade och bekymmersamma ställning, så torde man böra crinra sig, att utgifterna för rikets fångvård utgöra för närvarande nära 4 million rdr; att fattigskatten utgör nära hälften af den öfriga kontributionen; att mönstringen med beväringsmanskapet år 18535 utvisade, att, redan då, i somliga län nära hälften af ynglingarne måste kasseras såsom oduglige att deltaga uti fosterjordens försvar, hvarjemte, om man får döma efter de årligen för lagbrott häktade och dömde individernas 4 antal, hvar 0:de person skulle kunna räknas såsom -I CP se al Jligtvis i följd f vanvård och elände.s Tföljande tänkvärda reflexion om några faktiska en sakfälld brottsling! Det obestridliga härutaf är, att hvar sextonde person inom hufvudstaden årligen hemfaller till fängelserna, och att i Sverige flera afrättningar och grofva brott förekomma, än i länder med sex gånger större befolkning; — så att Sverige i detta fall kan, i förhållande till folkmängden, anses för den mest depraverade af ella Europas stater. Att detta högst bedröfliga och förödmjukande samhällstillstånd är en följd utaf lagstiftningen, torde I väl ej förnekas; och att det är herreklassen, som (egt och ännu cger mer än V,:delar utaf denna lagstiftningsrätt, torde äfven vara bekant. Vill man derjemte ega en säkrare ledning för sitt omdöme öfver denna lagstiftnings närmaste resultater, så torde Jman påminna sig, att den allmänna beskattningen på de sednare 40 åren fyrdubblats, att laster och brott inom samhället ökats uti den förfäragede progression, att utgifterne för fångvården, som år 4246 utgjorde 40C,325 rdr, och år 4830 blott 65,560, i år föreslagits att utgå med 800,000 rår bko, oberäknadt anslagen till de nya cellfängelserna; att, uti Stockholm, de fattigas antal, som år 4737 utgjorde S30 personer, med ett underhåll af 9000 daler, redan är 4C50, enligt tabellkommissionens uppgift, beräknades till icke mindre än 45,000 personer, och de understöd, pensioner och gåfyor af alla slag, som användes för desse behöfvande, uppskattades minst till ZB0,000 rdr bko. Huru många de för närvarande äro, torde vara omöjligt att bestämma; men bör någorlunda kunna slutas deraf, att hufvudstaden uti fattigfonder eger 0 å 44 millioner rdr, och detta oaktadt tiggarenas antal derstädes beräknas till 19,000 personer; äfvensom det bör anmärkas, att i Stockholm vissa år de dödes antal öfverstiger de föddas med 4800 personer, hvaraf de flesta nsaturLängre fram i samma artikel finner man förhållanden i Frankrike, som i åtskilligt upplysa den så mycket omtvistade frågan om de arbetande klassernas ställning till revolutionerna i det landet: Frankrike kade, före revolutionen (4789), 400,000 Trika familier, med 4 millioner! individer; C00,069 välmående, med A millioner individer, samt 4 millioner fattiga, med 20 millioner individer; summa -15,200,000. familjer, med 96 millioners folkmängd. Efter revolutionen hade samma land år 433:4 million rika familjer, med 5 millioner individer; 4 millioner välmående, med S0 millioner individer, samt 800,000 fattige, med 4 millioner individer; summa 5,800,000 med 3 milioner innevånare. Den nya Isakernas ordning frambragte följande förhållande: MILLA Handverkaren, som var befriad från sina fjettrar, uppmanad af sitt eget intresse, samt lockad genom välstånd och vidare utsigt till lycka, levererade bättre och mera utvidgadt arbete, förtjente mera, och hans produkter erhöllos till billigare pris. Den större SR välmågan bos den arbetande klassen öppnade för densamma undervisningens, kunskapernas och talangernas skatter; des företag crhöllo den högsta utbildning, dess smak blef mera fullkomnad, dess skicklighet öfversteg omsider dess egna skönaste förhoppningar. Läsaren skall troligen uti det här anförda yttrande, Idå det jemföres med Frankrikes närvarande samhällsförhållanden, finna en stor och nästan oförklarItg motsägelse: i thy att den sednaste statshvälfninIgen derstädes obestridligen härflöt från de arbetande Toke Pre or CO ee Mm h— -i SS -I klassernas förtyiflade ställning. Vi bedje emellertid att härvid få erinra, det förenämnde yttrande har afseende på Frankrikes tillstånd år 41823, och att sedan dess ett fjerdedels sekel förlupit, hvaraf 48 år tillhöra den så kallade Juli-monarkiens eller Ludvig Filips vrängvisa statskonst, hvilken tillintetgjort frukterna af 4789 ärs revolution. Detta historiska factum är just det säkraste och tydligaste beviset, huru hastigt och förfärligt en ensidig och egoistisk politik verkar på samhällets alla intressen, förnämligast när styrelsen, under masken af liberalitet och menniskokärlek, hyllar djupt despotiska och dynastiska afsigter. Sådan var tendensen af Ludvig Filips hela regeringssystem: det var icke Frankrikes — det var Orleanska familjens intressen, som i första hand skulle upprätthållas och förkofras. Följden deraf blef, att det allmännas fördel öfver allt måste vika för det enskiltas ; och då Konungen sjelf derjemte var den första kapitalisten och procentaren, blef kapitalets välde äfven det politiska och sociala systemets uteslutande föremål. Detta var orsaken till penningemännens eller den s. k. bourgeoisiens förtryckande af de arbetande klasserna, och då detta förtryck nått sin höjd, äfven till arbetarens väpnade reaktion deremot. När man derjemte erinrar sig den inskänkta politiska rätten uti Frankrike, äfvensom den religiösa och sedliga bildningens låga ståndpunkt; då kunna vi äfven lätt förklara oss orsakerna till den närvarande ställningen derstädes, och äfven deraf hämta en nyttig lärdom med afseende på våra egna förhållanden och behofver,. Hvad säges om följande blick in i ett svenskt Stattorpar-hushåll: Föreställom 0ss cn gift stattorpares eller annan daglönares belägenhet, då vi derjemte antaga, att han eger 3 å 4 små barn, upptagande modrens mesta tid, något som ofta inträffar. Denna familj af 6 personer kan, i vanligaste fallet, icke bereda sig större arbetsförtjenst, än som förslår till mannens nödvändigaste behof af sund och stärkande kost, hvartill väl 46 sk. om dagen celier 490 rdr bko o Tom året måste fordras; en summa, hvars belopp utnäctan dan högsta ctat fär An tarnara ALL