Aftonbladet – 15 januari 1849, sida 2

tydligt efbrott i de dagliga göremålen, då deremot i en liten stad nästan allt annat lemnas å sido, när elden kommer lös. Hvartill tjenar då att här bibehålla brandsignaler, som i jemförelse med befolkningen af få åtlydas, och hvilka man kunde önska att ännu färre åtlydde? Ty vid de flesta tillfällen är tilloppet af folk större än behofvet tarfyvar eller de ledande förmå på ett lämpligt sätt använda, såvidt man kan antaga hela den samlade folkmassan vara användbar och villig att deltaga i släckningsarbetet. En lycklig slump och fasta brandbottnar hafva hitintills skyddat hufvudstaden mot eldens svårare framfart. Detta berättigar dock icke att för alltid antaga en större olycka såsom omöjlig, utan fast heldre bör man ju förr desto bättre gå i författning om eldsläckningsverkets ordnande på ett sätt, som lemnar olyckan mindre chancer än hittills. Uppsättningen af en serssild, väl organiserad brandcorps, ehuru sådant visserligen erfordrar betydliga kostnader, anse vi vara den enda riktigt ändamålsenliga åtgärden, och den säkerhet till lif och egendom, som derigenom skulle vinnas, torde väl böra anses fullkomligt motsvara de i och för densamma erforderliga uppoffringar. Om också tillgångar för närvarande saknas till bildande af en fullständig sådan corps, så tro vi dock, att det redan skulle vara en stor vinst, om corpsen till en början biott bestode af befäl och underbefäl med beräknadt biträde på tillräckligt arbetsmanskap såsom hittills, dels af kronans och dels annat friviliigt folk. Men innan dessa önskningsmål kunna hinna af vederbörande nog begrundas torde lång tid åtgå, och vi vilje derföre ad interim föreslå en reform, som icke kostar något, men utan tvifyvel skulle medföra ögonskenliga fördelar. Det vore nemligen att, i stället för nu brukliga brandsignaler, införa tvenne af skiljaktig betydelse. Den första bestående uti klämtning endast i det eller i de närmast elden belägna kyrktorn samt trumning i det qvarter, der elden utbrustit, och i de närmast angränsande, borde gifvas så snart någon vådeld upptäckes; den andra medelst klämtning och trumning, såsom nu, öfver hela staden. skulle icke få användas utan öfverståthållarens eller tjenstgörande poiischefens befallning, sedan eldfaran befunnits vara af allvarsammare art, och denna befallniprg kunde meddelas genom signalskott från Skeppsholmen. Genom en sådan ändring af brandsignalerna vunnes utan tvifvel åtminstone att de, som hörde en brandsignal, togo kännedom om olyckan, samt att icke, såsom nu, hela staden behöfde alarmeras, innan man hunnit taga reda på, hvarken om eller hvarest elden rasar. Samma Tidning innehåller äfven några anmärkningar om stora barnhuset härstädes, hvari hänvisas på den omsorg, som man i hittebarnhuset i Paris har, att få barnen genast utflyttade på landet och den goda verkan deraf: aDet finnes inrättningar, som man önskade kunna utan olägenhet undvara, men, då sådant ej kan ske, måste man egna dem noggrann uppmärksamhet, om de skola motsvara sitt ändamål. Bland dessa äro utan tvifvel Hittebarnshus. En påminnelse om dess tillvaro har allmänheten nyligen erhållit genom den i tidningarne synliga uppgift, att under det nyss framfarne året 264 af de å stora barnhuset intagne späda barn der aflidit, hvaraf omkring 400 i andra året, då mortaliteten i allmänhet icke är stor. Dessa siffror slå den medlidsamma med häpnad, och måhända har mången i likhet med oss sökt närmare upplysningar om förhållandet. Vi funno det förfärligt, att ett så stort antal af dessa små bortrycktes, och vi föreställa oss, att någon tillfällig smittosam sjukdom dertill varit orsak. Detta har likväl icke varit fallet, utan mortaliteten lärer varit större förut ch under de sednaste åren något minskats. Det ; förvånande, att sådana facta icke förmått vederbörande att afhjelpa de utan tvifvel många och stora bristerna uti denna inrättning. Exempelvis vilja vi nämna att skurning försiggår i salarne, under det att de arma små qvarligga der i sina vaggor, och detta emedan intet rum finnes disponibelt för att under berörde operation hysa dem, ehuru de naturligtvis ovilkorligen måste lida af att vistas i rum som skuras eller vädras. Det är icke vår mening att nu utförligare afhandla huru en sådan inrättning kan och bör ordnas, men vi anse såsom cn skyldighet att anmärka hvad som kan kallas för ett i ögonen fallande misstag. Sådant är nämligen, att barn vid denna inrättning hopsamias och magasineras, i stället för att så mycket som möjligt mot uppfostringslön i goda händer utplanteras. Såsom exempel må nämnas att vid Hittebarnshusct i Paris, der nära 3,000 barn årligen inskrifvas, medeltalet af inom inrättningen qvarvarande barn vanligen ej uppgår till mer in omkring 80, då deremot vid stora barnhuset i Stockholm, der omkring 500 årligen intagas, medeltalet per dag 1847 stigit ända till 440. Vunnes derigenom en besparing, så vore det ändå skäl till anmärkningar derom, men då nu underhållskostnaden för de barn, som befinnas inom inrättningen, lärer uppgå till mer än dubbelt emot den fastställda uppfostringslönen, så förefaller maximen nog obegriplig. Rikets Ständer hafva begärt att en komitt måtte;af regeringen nedsättas för att undersöka huru denna statens inrättning handhafves, och för att föreslå någon ändamålsenligare styrelseform för densamma. Den styres sedan längre tid af en direktion, som lärer tillsätta sig sjelf på det sätt att, när någon af direktionens medlemmar afgår, invälja de qvarvarande en annan. Detta egna sätt ett komplettera direktiönen jemte det faktum att sjelfya fonden på de scdnare åren alltför betydligt smält tillsammans, Järer föranledt Rikets Ständer att begära en sådan undersökning. Vi fatta icke hvarföre Regeringen dröjer med villfarandet af en sådan begäran. — Bore innehåller äfven en motion om ändring i Stockholms åkaretaxa, hvari föreslås betalning efter kurser, på samma sätt som i Berlin och Paris, t. ex. för gigg eiler chäs en kurs inom tullarne 12 sk. bko; en timma 24 sk.; utom tullarne d:o 32 sk. o. s. v., med 4 sk. tillökning per kurs för droska och ersättning för åter vägen till tullen då man reste utom staden. — Rekommenderas till öfverståthållareembetet, men denna reform, som ofta varit påtänkt, torde ej vara så lätt att genomföra, så framt man ej vill sätta den förta kurcan ill AR ct hanka utan afceende 3