Aftonbladet – 13 januari 1849, sida 2

och tänk efter när vi lågo vid Bender, huru glada skulle vi inte varit, om vi då fått träffa några svenska bonddrängar! Ska vi vara sämre när vi ä hemma i Fan heller! svarades i chorus. Alla strömmade till marketenterierna. Nu skulle det drickas, nu flickorna trakteras med kallskål och skorpor! Derefter blandade drängarne sig i dansen, och så blef försoningen fullkomlig. Näppeligen var detta försiggånget, innan prinsen: och hela officerscorpsen anlände. Löjtnanter och fändrikar voro ej sena att nappa åt sig så många af de vackra flickorna som ej ännu dansade. Och Fredrik sjelf, sedan han noga : iakttagit hvem som såg bäst ut, fattade henne hastigt om lifvet. .. Du bist mir cin verteufelt häbsches Mägdlein? bist wohl auch schon Braut?p Händelsen ville att han med sitt tycke just skulle falla på Kajsa, som, varnad af det förra uppträdet, under ett Na då, kan han inte låta bli mig! slet sig ur hans armar med en styrka, som prinsen ej kunnat tro henne äga, och skalade sin kos värre äh om herr Urian sjelf velat fasthålla henne. ; Dä ä näsvist, dä der, herre! Herrn ska vätta att Kajsa ä mi fästemö-och e ärli flickeln En af de närvarande öfyersatte den unga bondens ord och Fredrik blefiförstone förundrad, men afslog snart alltsammans med skämt. Han bad en adjutant öfversätta hans ord. Det skedde. Kors!-va dä int anna? Kajsa! Kajsa ! Nu sprang den långbenta krabaten efter flickan, tog henne i armen och drog henne med sig tillbaka. Se så då! kom nu då!s sade han till den motsträfviga. Kom nu! dä ä kungens svåger, hör dul Ändtligen fick han henne fram. Prinsen nöp henne Jå i kindbenet och frågade, om hon ville ge honom en kyss. : Nää, hans höga nåde! svarade Pelter. Dä blir assint åf mä hä, om han å var sjelfva kungen. m Fredrik smålog och lät en blank riksdaler halka nedi Kajsas uppfästade förkläde.