Aftonbladet – 13 januari 1849, sida 1

——ZlOROD— ———————— MF Nå, bästa fröken Regina, hur ämnar hon nu inrätta in hushållning ? Jo, jag och ma bonne... så kallade hon den gamla run... jemte en piga, komma att bo hos min förmynlare, men med eget kök., Godt och väl! Men till saken igen... tänkte Emerentia. Men huru är det möjligt att liftändska arf under brinnande krig kunna skickas till Sverige? .. Min slägting måtte haft det beslut att för alltid lemna Liffland,. .. svarade Regina utan minsta förlägenhet.. åtminstone hade-han redansålt sin egendom och begifvit sig ill Haag, der han insatt pengarne då döden öfverraskade onom. . . . Och lemnade er pengarne. Vill fröken Regina vara god och skrifva under qvitot!... sade kamrern och uppsteg från sitt bord i vrån. Regina gick fram till bordet; Emerentia följde henne. Under det gubbens klient efter anvisning kluttrade tiil vågra bokstäfver, som skulle vara hennes namn, men ägde n förundransvärd likhet med hieroglyfer, vände Emeentia upp och ned på flera bref, som lågo på bordet, ;ch började verkeligen tro arfvet hafva sin riktighet, medan de voro skrifna på holländska och detta lands vapen stod påtryckt kuverterna. Regina lade bort pennan, och Emerentia tog afsked . nen hon ville likvist ännu göra ett ytterligare försök, ;ch var nära att lyckas. Farväl min lilla, goda fröken Bilow!... Ack, hvilcen skada att hennes hulda, förträffliga mor cj fick lefva ch glädja sig åt sin älskade dotters 1y ckal Detta hade Regina ej väntat... hon trodde sig sjunka ill jorden, och utan den gamla procentarns mellankomst skulle fröken Diiben vetat allt hvad hon ville veta. pDet är orätt, min fröken,... inföll han med en missbilligande blick på Emerentia... högst orätt att.så ler upplifva ett barns sorg. Stackars fr öken Regina Och han förde den gråtande till hennes gamla ma bonne, som mottog henne i sina armar. Emerentia Ice -mnade rummet efter några ord, som skulle nnebära tröst för Regina, :