Aftonbladet – 12 januari 1849, sida 2

Darrande öppnade hon det första... en högröd guld sedja med lås af rubiner speglade sig gnistrande i henne gon. Utan att det minsta hindras af sorgkragen, spänd iron den om halsen!... ; 3 Det andra fodralets lock pröfvade hennes tålamod; de ville ej gifva med sig, men händelsevis träffade någon a rennes fingrar den dolda fjädern... der lågo ett par arm band med lås alldeles lika kedjans... de knäpptes på pug etterna. Bröstnål och örhängen voro snart isatta, oc! ou framträdde den granlåtssjuka fåfänga flickan för si spegel, att beundra: guldets och stenarnes prakt i dessa mot den djupa sorgdrägten så stridiga prydnader. Efter några timmar, hvilka för henne förflutit son sekunder, bultade det åter på dörrn. Hon spratt til... hvem kunde det vara annat än de förnäma rika herrn som, betagen af hennes skönhet, vill fria till henne, och redan på förhand med -de präktig såfvorna tillkännagifvit sin ömhet?... Hjerta och tin ningar slogo hörbart, och hon förmådde ej röra sig u fläcken. Det bultade för andra gången. Skälfvande i alla leder kastade hon en duk öfver grann låterna och öppnade dörrn. Om blixten slagit ned för hennes fötter, kunde hon blifvit mer tillintetgjord .... I stället för den grann friaren, som hela förmiddagen spelat för hennes inbillnin och som hon med sådan säkerhet väntade, mötte henne blickar den gamla kamrerns åldriga och eländiga gestal Hon tog ett steg tillbaka.... -Bloden, som den häl tiga rörelsen nyss förut jagat upp åt hufvudet, rusade n med lika häftighet derifrån, och hon sjönk sanslös ti golfvet. : Gubben läste Reginas tankar. Med mera styrka ä en åskådare, , ej invigd i hans hemlighetsfulla beteende: skulle trott honom äga, upptog hån den afsvimmade oc bar henne till en ländstol.... I brådskan hade Regin ej betäckt sakerna bältre, än att det kulörta sidentyg hängde fram nedanom duken, och skulle förrådt allt fc vår procentare, så framt han ej. vetat det förut. Snart uppslog Regina ögonen. pFörlåt, nådigaste fröken ! yttrade procentaren i ödmjr