Aftonbladet – 12 januari 1849, sida 2

Likväl tröstade han sig snart. Han hade ju redan beslutit att befrämja hennes utkomst mot det, att hon befrämjade hans planer. cMin fröken! yttrade han, efter att en ling stund låtsat betänka hennes ord. Ni är i den bekymmersammaste belägenhet, jag någonsin sett. Men, hvad vill jag göra? hur kan jag råda en ung dam?... Det hördes folk komma i förstugan.... Han tryckte ett tredalersstycke i hennes hand... hviskande: I morgon skall jag he!sa på er! och förde henne ut genom det andra rummet. 4 Något lugnad återvände hon hem. Men det drog icke länge om innan en knackning på dörren manade henne att öppna. En karl iuträdde. Bor fröken von Bilow här? Det är jag sjelf. Hvad vill ni? s Här är en ask som jag skulle aflemna till fröken .... Hfrån hvem ? ,Den som skickat, mig anhåller blott om den godheter att fröken ville vara ensam då hon öppnar asken! Han störtade ut, slog igen dörren efter sig och skyndade bort. Regina, som brann af otålighet och nyfikenhet att få veta hvad den hemlighetsfulla asken innehöll, sköt till yttermera visso äfven för regeln, drog sorgfälligt igen ja lousierna, klippte med feberaktig häftighet åf det omvirade segelgarnet, afryckte locket, och ...fon trodde knappast sina ögon.... En fullsländig fruntimmersdrägt af siden i de bjertaste färger skimrade emot henne. Visserligen har modets gudinna alltid varit nyckful och ombytlig, likväl måtte det klot, hvarpå hon, liksom iyckans, framsy äfvar kring verlden, den tiden ej varit fullkomligen rundsyarfvadt;-ty det är säkert, att med sådan fart som nu rullade det ej. Således, kunde Regina hoppas att der granna klädnimgen skulle, efter slutadt sorgår, ännu var: lika nymodig. Sedan hon hängt den öfver ett par stolar för att rik tigt få fröjda sig åt dess glans, upptog,hon några fodrale: som lågo i bottnen på asken.