Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

Article Image
för hvilka ersättning yrkades; och tillkännagaf ake tor i anledning häraf, det aktors förut gjorda upp gift att hr presidenten afstode från alla ersättningsanspråk tillkommit af ett misstag, och derföre af aktor nu återkallades. Äfven ingaf aktor 2:ne stycken räkningar: dån ena å de på f. d. Preisiska huset vid Drottninggatan föröfvade skador, till ett belopp af 2135 rdr 46 sk. banko; den andra å de skador, som tillfogades hofstallmästarebostället vid Röda bodarne, uppgående till 458 rdr 592 sk. banko; hvadan aktor nu yrkade att ersättning måtte målseganderna af de skyldige tilldömas för utbetalningen af berörde belopp. I anledning af hr presidenten Hartmansdorffs uppgift, att en af hans vänner redan så långt före oroligheternas utbrott, som den 40 sistl. Mars, förutsagt att presidentens fönster skulle utslås, yttrade Almgren, att han väl ej påyrkade denne af hr presidenten ieke namngifne persons hörande inför rätten; men ville likväl framställa den önskan, att rätten före målets afgörande mätte i berörde hänseende införskaffa sig upplysningar, i fall sådane möjligen kunde leda till kännedom af upphofsmännen till onoigheterna. Färuti instämde äfven tilltalade Öbergsson. Schortz bad få anmärka, hvad som efter hans förmenande vore ett bevis på att han icke deltagit i våldet mot hr von Hartmansdorffs bostad, att Schortz såsom fabriksarbetare icke haft skäl till något missnöje mot presidenten i och för hans åsigter om skråordningen, enär Schortz haft full kännedom om, atve presidenten på riksdagen talat för densammas bibehållande; och förmodade Schortz i allt fall av presidentens uppgift om den fiendtliga sinnesstämningen hos handtverksklassen emot honom vore ett misstag, och att det i stället varit handelsklassen, som hyst en sådan sinnesstämning mot presidenten. Härefter hördes följande vittnen, hvilka berättade: Uppsyningsm. Carlsson, angående det våld Schortz föröfvat mot presidenten Hartmansdorffs bostad, att han väl åsett huruledes flera personer medelst en lucka varit sysselsatte att inslå porten till nämnde hus; men bland dem icke sett tilltalade Schortz. Icke heller hade vittnet bland de persöner, som vid samma tillfälle befunnit sig i brinken, igenkänt någon annan än arbetskarlen Eklund, hvilken vittnet dock icke sett företaga något. Juveleraren Granberg, att han, som hela lördagsaftonen ända till kl. 2 på natten oafbrutet åtföljt hr öfverste Bruce, bestämdt kunde taga på sin ed, att öfversten icke fällt de förut omvittnade yttrandena hvarken å Gustaf Adolfs torg, utanför Rådhuset, å Norrbro eller i Storkyrkobrinken, helst vittnet icke ett ögonblick skiljt sig från honom, och bestämdt både hört och sett hvad han under hela denna tid företagit sig. Icke heller hade öfversten någon enda gång deltagit i hurraropen, utan hade öfversten, då folket å Riddarhustorget velat hurra för honom, i stället bedt dem hurra för H. Majs Konungen, samt för öfrigt öfverallt sökt att afstyra oordningar, samt å Gustaf Adolfs torg hindrat massan att våldföra sig på öfverståthållarens häst. I anledning af en till vittnet af hr öfyerste Bruce framställd fråga, upplyste vittnet äfven, att de å Gustaf Adolfs torg en stund samtalat med general Lefrn, hvilken, sedan han af vittnet begärt och erhållit en pris snus, tagit vittnet och öfversten i handen och tackat dem för deras verksamhet till oroligheternas stillande; hvarjemte hr öfversten anhöll få till protokollet anmärka, att om hr öfversten i upproriska afsigter. skulle hafva talat Gustaf Adolfs torg, så hade hans röst s derifrån till Storkyrkobrinken, och följ den höjts, så mycket säkrare bordt förnimmäs af vittnet, som gått bredvid honom. Häruppå förklarade sig aktor beredd att afgifva sitt slutpåstående, hvilket ar honom upplästes och var af följande lydelse: Till Stockholms Kämnersrätt! Då undersökningen anående de häri staden under sistl. Mars månad timade oroliga och våldsamma tildragelser numera blifvit i väsendtligaste delar till sitt slut bragt, tillhör det mig såsom allmän åklagare att slutligt yttrande i målet afgifva, dervid, innan jag ingår i bedömande af den brottslighet, som må ligga hvar och en till last, det torde tillåtas mig att för vinnande af en öfverblick öfver tilldragelserna och antydande af den synpunkt, hvarifrån jag anser dem böra bedömas, få göra en allmän framställning af dessa tilldragelser, enligt de upplysningar, som vid undersökningen deis hos öfverståthållareembetet för polisärender, dels vid kämnersrätten vunnits. Af handlingarne inhemtas sålunda, att sedan på morgonen lördagen den 48:de Mars innev. är funnits på en mängd ställen i staden och på Malmarne uppsatte proklamationer af detta innehåll: 5000 medborgare samlas i afton på Brunkebergstorg. Lefve Reformen! Allmän Valrätt!, så hade på eft. m. samma dag, å nämnde torg utanför konditorn De la Croixs hus, der, enligt hvad genom tidningarne var bekantgjordt, sällskapet Reformvännerna anstaltat middagsmåltid, en större folkmassa sammankommit. Till en början märktes hos denna folkmassa icke fredsstörande afsigter, utom det att några hurrarop uppstämdes; men efter det, enligt hvad en och annan tyckt sig förmärka, eburu icke med fullkomlig visshet kunnat utredas, personer gått omkring och hemlighetsfullt med folket samtalat, hördes omkring kl. !, 8 på aftonen ropen: Till Hartmansdorff! Till Storkyrkobrinken!; till åtlydnad af hvilken uppmaning folkmassan, af hvilken en del beväpnade sig med på torget upplagde stenar, också satte sig i rörelse till nämnde brink, der huset JI 9 beboddes af bland andre herr presidenten m. m. August von Hartmansdorff, som vid pågående riksdag var. ledamot af högloflige Ridderskapet och Adeln, och mot hvilken, efter all anledning, hopens passioner genom förut utspridda osanna och8till en del högst orimliga rykten, blifvit upptända. Under vildt tjut och skriande väåldförde sig folkmassan nu emot det af hr presidenteh bebodda hus, dels genom stenkastning, hvarmedelst de flesta fönsterrutorna i huset krossades, dels derigenom att en del af hopen, med begagnande af en lösryckt fönsterlucka såsom murbräcka, sökte att genom idkeligt upprepade stötar öppna. porten till huset och såmedelst dit bereda ingång för de vwildsinta våldsverkarne. Efter det den närvarande polisstyrelsen och dess betjening förgäfves försökt att afstyra våldet, derunder fiera af dem öfverföllos och sårades,

11 januari 1849, sida 2

Thumbnail