Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

Ja, han är oupphinnelig i allt, och den enda handling af honom,, som man har svårt att förklara är, att han låter Stenbock, denne hans trogne tjenare och vän, försmäkta i fängelse.n Förlåt! Stockholms borgerskap har ju sammanskjutit ransoneringssumman !l Riktigt! men Stralsund behöfde undsättning, och Wels lingk gjorde mycket rätt, som lät det enskilda vika för det allmänna., Herr gehe:meråd! Kungen skall säkert utlösa honom! Jag är viss derpå, ehuru hans sista bragder ej voro konungen till nöjes., Ja, ja! den der Altonabragden... Men ban har ju sjelf dresserat honom till tiger... han gaf honom ett godt efterdöme i den arma Patkulls grymma död... Von Dittmar kastade en skarp, forskande blick på den unge mannen, Bernhard ryste... Grymt, förfärligt grymt! Men Patkull förtjente döden, likavisst som Stenbock gjort sig hos konung och fädernesland förtjent af att lösas ur fångenskapen., Måtte blott icke händelserna göra det omöjligt! Men kung Carl har lika stor skicklighet som öfvermenskligt mod, och han räddar sig nog ur alla de faror, med hvilka nya fiender hota honom, utan att han, mig vetterligt, har en enda hjelpkälla att tillgå. ASfEn klockas slag afbröt samtalet. : Klockan slår åtta... jag har vant mig-vid en orubblig ordning... Jag måste återtaga mina sysselsättningar, och ni förlåter mig säkert; För er är jag hvarje morgon ledig från sex till åtta... Skänk mig ofta nöjet af ert sällskap! ni vet ej huru godt det gör mitt hjerta! Med rörelse tryckte han Bernhards hand och försvann genom den andra dörren. å Då Bernhard nedkom på Köpmanstorget, kastade han en blick på procentarens hus, och det smärtade honom att han ej nu vågade besöka sin faders gamla tjenare, som äfven visat honom sjelf så mycken kärlek. i; Hvad jag skulle vara glad om jag kunde förmå honom att öfvergifva. detta afskyvärda yrkel!... tänkte den unge mannen. : In kunde han ej nu gå, men han ville, om äfven der-: för en liten krokväg måste tagas, gå förbi hans fönster... Han gjorde det, och i detsamma han såg in, varseblef han gubben, som inträdde i sitt kontor. (Forts. följer.)