Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

delaktiga termer om landshöfdingen friherre! Palmstjerna, som är särdeles väl anskrifven på högre ort, men tillika icke blott grå, utan nära ultrakonservativ till sina politiska tänkesätt. Vi anse icke nödigtatt utförligare än här skett upptaga innehållet af den insända artikeln, om detta än kunde vara pikant nog; emedan vi egentligen tro insändaren hafva gått för långt då han påstått Öst. Corresp. hafva tournerat. Man bör framför allt icke glömma, att hr Ridderstad är poet. Fantasien utgör hans starka sida, hvarpå han eger verklig rikedom; omdömet deremot är den svagaste. Detta känner hela Linköping och jemväl många i hufvudstaden; och vi hoppas det icke skall kunna anses såsom en förnärmelse att vi uttala det. Den poetiska förmågan är i alla fall en Guds gåfva, som är få menniskor förlänad, och det händer ganska cf!a med poeter, att skarpsinnighet och sjelfkritik fattas dem; hvilket man bland annat ser deraf, att många poeter med all gevalt vilja hafva icke blott sina goda, utan äfven sina dåliga verser tryckta och proppade i allmänheten, samt äro riktigt sjuka innan detta lyckats dem. : Men det finnes ännu flera, som hafva brist både på fantasi och omdöme; och den som har den ena af dessa egenskaper till fullo, bör alltid kunna skatta sig lycklig. En följd af denna brist på jemnvigt mellan de två nyssnämnda egenskaperna hos hr R. är, att man ofta ser uti Östg. Corresp. en vwiss osäkerhet, ett tapplande, ett hit och dit, att vi så må säga, som vi visserligen icke anse för någon önskvärd egenskap, men som, betraktadt såsom en slags licentia poetica, icke heller torde böra för-strängt bedömas. Vi instämma helt och hållet uti insändarens omdöme om det mindre lämpliga i Östgötha bestyrelsens autokratiska sätt att affärda de Stockholmska Reformvännernas adress, utan att höra sina principaler. Och detta förfarande blir verkligen ännu märkvärdigare när man besinnar, att nämnde bestyrelse, förmodligen på hr Ridderstads tillrådan, fattade det kuriösa beslutet, att då Stockholmska sällskapet ansett tillräckligt att låta sin adress utgå genom hufvudstadens tidningar, så fann Östgötha hbestyrelsen å sin sida nog, att införa svaret 1 Östg. Correspondenten, hvilket dock icke är samma publicitet. Men för öfrigt har nyssnämnda osäkerhet och vacklande den egenheten med sig, att om Östg. Corresp. går bort i dag, så kan man ega hopp att han kommer igen i morgon, emedan detta beror på de intryck, som för någon viss epok råda hos den poetiska utgifvaren. Man gjorde i vår tanka orätt, alt tillräkna honom detta såsom bevis på mindre goda afsigter. ms Hvad slutligen beträffar Östgötha Correspondentens anfall på Aftonbladet, så taga vi icke dem heller allt för hårdt. Man bör erinra sig det omständigheterna fogat så, att A. B. nyss kommit att upptaga till granskning några arbeten af hr R., nermligen dels hans nyaste teaterpjes, dels romanen: Den svarta handenp, och att recensenterne dervid,, jemte vitsordande af flere förtjenster i hr R:s författarskap, såsom fantasi och en icke obetydande uppfinningsgåfva, tillika nödgades, sin granskarepligt likmätigt, framkomma med några väsendtliga anmärkningar hufvudsakligast om den ofvannämnda bristen på sjelfkritik samt på förmåga att urskilja hvad som borde borttagas; hvarigenom dessa arbeten, som innehålla tillräckligt materialier för att deraf hafva kunnat göra mästerstycken, nu icke blifvit annat än medelmåttiga produkter. Att ett sådant omdöme från Aftonbladet, fastän det endast uttalar publikens ållmänna tanka, likväl skulle svida, bör ingen finna underligt: Genus irritabile vatum! Och att förbittringen öfver denna sveda i första instansen skulle vända sig mot A. B. och dess redaktion, från hvilka recensionerna kommit, er Ka Natvuragt — Vi hoppas likväl att detta skall gå öfver, och att hr R. skall finna, det Aftonbladets mening ingalunda varit att afskräcka honom ifrån yttterligare fortgående på författarebanan. Vi tro tvärtom, att om det lyckades honom finna en vän, med säker kritisk blick, och han, efter att hafva författat ett arbete, finge åt denna vän öfverlemna att corrigera detsamma, så skulle han med sin uppfinningsförmåga och sin glödande färgrikhet kunna frambringa äfven större saker, såsom skådespel och romaner af ett varaktigt värde. Emedlertid hafve vi trott oss böra på detta sätt! tillkännagifva, hvarföre vi ät de sednaste månadernas politiska afvikelser i Östgötha Correspondenten icke kunna gifva en så skarp tydning, som den förutnämnde insändaren gjort. KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖZNING OM UPPTRÄDENA DEN 18 OCH 49 MARS 4848. (Forts. fr. 3S 503.) Dan 14 DNDossmhaorn 1924Q