Aftonbladet – 9 januari 1849, sida 2

vÅh, jag kan inte säga. Under min fångenskap har jag haft flera affärer med honom, och alltid funnit honom vara en hederlig man. Hvad begär han? . I ränta och diskretion begär han hälften af summan, ett -tusen två hundra femtio dukater; jag har förgäfves föreställt honom orimligheten i en sådan fordran, helst han äfven förbehåller sig att bestämma det handelshus, som skall acceptera vexeln att betalas,så snart ni anländt till Pettersburg., Dolgorucki betänkte sig ett ögonblick. Det får gå! Jag vill icke knussla som en procentare, och dessutom erhåller jag ju valuta.n Han började åter öfverhopa von Dittmar med tacksägelser ... 7: . 4 : Tyst, min furstel yttrade denne; tiden för mitt besök är ute ... Vaktmästaren inkom, geheimerådet tog afsked och återfördes till det rummet i portgången, som han valt sig till klädloge. Der ömsade han drägt och uppnådde utan äfventyr sin port. . Ehuru sent, eller, enligt den tidens lefnadsordning, bittida, det än var, satte han sig vid pulpeten för att än en gång beräkna sin vinst. Hans blickar klarnade, han måtte varit belåten med sin kalkyl. På Dolgorucki och konung August har jag redan förjent så mycket, att det betäcker utgifterna för geheimerådet von Dittmar, mumlade han leende. Godt! jag har ej förlorat min: tid ... Snart skall mitt hus åter uppblomstra, och jag skall se mig såsom stamfader för en ny ätt.n . Han inläste sina papper, och gick att söka hvilan a Bland de gyceklande drömbilderna under sin oroliga sömn såg han en krossad krona, och sig sjelf uppsatt på lyckans branter.. —— — Merror. Den 3 Jan. kl. half 6 e. m. sågs, berättar man i Christiania, på himlahvalfvet en lysande meteor, som Irörde sig från vester mot öster, och slöts med utströmmandet 2 en hel skara briljanta eldkulor, hvarpå följde ett länge uthållanTde rutlande dån. En kula nedföll på kyrktornet i Opslo. Solnedgången hade varit utmärkt genom en långvarig, stark och T blodfärgad aftonrodnad. Påföljande natten var atmosferen mMyCcket tryckande. å E — NYTTAN AF SKULDER. Under Marskampen 1 Berlin lade en skytt an på en ung löjtnant. , Men en bredvid skytten ; Istående skräddare slog geväret i luften med följande ord: skjut icke den der! han är skyldig mig 80 Thaler. Löjtnanten var räddad.