Aftonbladet – 9 januari 1849, sida 2

b k t Er — — — AA derefter, med begärlighet genomlöptesden af hans flammande ögon, och den lifligaste glädje färgade hans anletsdrag... Min furstel sade von Dittmar, sedan Dolgorucki slutat, återgif mig detta dokument! Sedan ni nu sett det, måste det genast förstöras. 1 annan händelse, och blefve det upptäckt, skulle ingenting i verlden skydda våra hufvuden., Å Han höll papperet öfver ljuslågan, som 1 ögonblicket förtärde det. Se så, Gud ske lof! nu andas jag fritt igen. Allting är nu uppgjordt och troligen underrättar man er redan i morgon om er utvexling mot Piper. Ert fängelse lindras med detsamma och jag tror till och med att ni mot ert hedersord får gå ut. När hafvet blir någorlunda fritt från is, kommer ni, jemte åtskilliga af edra tappraste medfångar, att afresa. Med skepparen är aftalt, att han, vid inloppet i Finska Viken, till vakt för första delen afnatten utsöker de sämsta bland sitt folk, och om de öfriga, när de väl insomnat, tillstänger han skeppsluckorna. Deremot öppnar han deny, som för till ert folks kojer. I stället att, såsom vanligt, lägga er i kajutan, smyger ni er ned till edra medfångar och underrättar dem om planen. Der, i samma skeppsrum, förefinnes då en kista, full med vapen, och så tyst och fort som möjligt beväpnen jer alla. När ni då hör skepparen ropa åt tvenne matroser att följa sig till kajutan, skynda ni er alla upp på däck, der endast tre man, styrmannen inberäknad, då finnas: ni blifva minst Itjugu. Ni tillbommar kajutdörrn och öfvermannar de få sjömännen ... Skeppet är i ert våld och ni seglar till Petersburg. Ni har befriat er sjelf, gjort edra väktare till fångar, och någon utvexling kan icke mer komma i fråga. z Dolgorucki uttömde sig i tacksägelser. Nu känner ni planen, min furste; men har ni äfven TIbetänkt kostnaden? Nåväl ... hvad begär man? Ni kan gerna våga en icke så obetydlig summa. Skep: pet och fångarne äro edra, zaren måste godtgöra er den -.. Och ni inser väl att, utom skepparen, bör en och an Inan svensk herre ha sin dusör ... Alltså två tusen fem hundra dukater ---) ; Godt, jag går in på allt! Men hvem skall försträek: pengarne ? En viss kamrer vid Köpmanstorget har lofvat det hans vilkor äro dock något judiska.