Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 2

mm Herre! afbröt honom köpmannen. Lefve kungen! huru fan vågar ni klandra honom för kriget eller fördömma honom för dess olyckliga följder? Han var tvungen dertill! Eller skulle han sitta med armarne i kors och se på huru; danskar, polackar och ryssar, och Gud vet allt hvad det djefla packet heter, afhändt honom det ena efter det andra..... Nej pass! han hade: inte varit svensk konung då? Nej, icke han, utan de stora herrarne är det som vålla krigets olyckliga utgång... de hålla hop med utländningen för att få några styfver i sina fickor och oss till sina slafvar. Men, Gud ske lof! nu kommer kungen hem, nu blir allt bra! Han håller tummen på ögat på dem, han, derom är ingen frågal, Om den ärlige borgaren kunnat läsa i den med slutna ögon framför honom stående mannens hjerta, så hade han ryst vid anblicken af de mörka andar som huserade derinne; lyckligtvis kunde han det ej, och märkte icke ens den ursinniga blick procentaren slungade efter honom vid hans bortgång. : pMin gubbe, mumlade kamrern. äinnu är din son ej fri... sådane der konungske äro farlige... de skola oupphörligen förföljas till dess de gå under eiier låta sina omdömen somna. ; ; Den öfriga dagen förflöt sålunda under besök af låntagare, som blifvit det antingen genom slöseri, olyckor eller motgångar, men efter ingen af dem behöfde han söka i sina folianter, de voro honom alla bekanta. (Forts. följer.) Uti staden Michitan i Amerika inträffade nyligen, på ett ställe der en bank eller fyllning skulle läggas till 43 fots höjd öfver en stor sank äng af omkring 400 tunnland för att lägga en jernväg deröfver, att när arbetsfolket ditkom en morgon, så var denna fyllning på en lång sträcka försvunnen och man sög i stället en vattenränna. Det upptäcktes då, att ytan a ängen bestod af en från 5 till 8 alnar tjock skorpa af sammanvexta rötter och mull, m. m., som troligen under årtusenden hade hopat sig öfver ytan af en sjö, och med tiden blifvit stark loch tjock nog för att synas såsom fast mark och bära menniskor och kreatur. Men den påförda fyllningen befanns hafva varit jer tung för marken att bära, och hade sjunkit på 14 famnars djup.