Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 2

att produceri sig, som det kallas, utan endast genom fatuitet och ett par halftokiga upptåg, Hvaruti låg då det sublima, i denna massa? I ingen ting annat än silfrans cnormitet. Nog vet man, att personer finnas, som på den vägen egentligen finna det sublima: en exercishjelte t. ex. skulle hänryckas af den tanken att hafva dessa nära 6 millioner fullvuxna män, instuckna i uniformer och uppställda i räta rader med hvar sin muskött på axeln; en annan sorts hjelte skulle vattnas i munnen och nästan yra af förtjusning vid den tanken: om det vore prenumeranter alla desse här! Men hvad slags sublimt den skall häruti finna, som hos menniskan egentligen beundrar tankens magt och handlingens sublima rättvisa eller mod, det är svårare att förstå. Mera sannt sublimt kan finnas hos en man än hos 6 millionet, och mera tomhet och lumpen egoism hos de 6 millionerna än hos den ene. Dock, siffre-dyrkare finnas, det vet man nog; och det slägtet dör icke ut i morgon, likasom det icke föddes i går. Det hissnar och faller på knä, bara det får se bra många, lika godt hurudana de äro för resten. , Det der låter något, sade bonden som trampade i klaveret! För öfrigt bedja vi läsaren vara öfvertygad, att med de här ofvan omnämnda hjeltarne, som skulle bli yra i hufvudet vid tanken på sex millioner prenumeranter, ingalunda menas redaktörerne i Aftonposten, långt ifrån dem sådana verldsliga tankar. Snarare skulle det kunna inträffa på Aftonbladet, och uppriktigt sagdt få vi bekänna, att ett så respektabelt antal prenumeranter icke vore alt förkasta. Det enda är, att det då blefve alltför brådtom med tryckningen och för mycket ondt om papper till alla öfriga litterära företag. Men skämt för sig! Vi instämme aldeles i den tankan, att sjelfva siffran af de väljandes antal i Frankrike och den enhällighet som uttryckt sig i ett sådant tal är det som i första rummet förvånat alla. -Men månne det icke ligger något förhastande i den tanken, (som för öfrigt äfven vi förut delat), att den valde är blott och bart en tom narr,? Det är möjligt och sannolikt, att fransmännen haft bättre reda på den saken, och flere tidningar påstodo redan förut att detta vore ett stort misstag. Detta förfäktades bland annat af Le Constitutionnell, en af de inflytelserikaste journalerna. Vi bekänne att vi aldrig satte mycket tro till dess framställningår till L. Napoleons fördel angående hans person, emedan GConstitutionnel syntes oss partisk i många andra hänseenden ; men man bör nu låta sakerna hafva sin gång en tid för att få se resultatet. : Den id, som skall vara uttryckt genom valet, definierar Vinterbladsmannen såsom en protest mot republiken. v Valet var icke blott protest emot republik, utan rent af mot all lagbunden styrelse, all tillstymmelse till frihet; det var ett erkännande af VEmpire, kejsardömet med älla dess bihang, om detta än icke uttalades, troligen icke ens lig klart för alla de röstande sjelfva. Hvad som, i förening med namnet Napoleon, sväfvade för dem, var la gloire och denna innefattari nästan oafbrutna krig — hämne för Water!oo, Vittoria, Toulouse, Leipzig — örnarpas promenader till Wien, Berlin c.-— marskalksstafvar i soldaternas renslar — dekorationer på slag: fältet — en smula byte vid lägligt tillfälle — ko nungar och furstar. uppvaktande i Tuilerierna — ändtligen Rhenen, Belgien, Piemont, Lombardiet. Alldeles rätt måhända, hvad äran och förstoringsbegäret angår, men troligen icke i afseende på republiken. Hade så varit, så i det väl ej troligt, att den nye presidentens första omsorg hade varit att aflemna den mes! öppna och högtidliga icko i några omständigHeter eller sväfvande talesätt insvepta försäk: ran, att han såsom en man af heder skall arbeta på republikens upprätthållande. Ty si stor narr kan han ej vara eller så okunni om sinnelaget i Frankrike, att han ej inser det ett försök att våldsamt bryta en så kathe gorisk försäkran skulle kosta honom både ärar och lifvet. Således: låtom oss hafva litet tå lamod innan vi döma: s——L SA AR en RK AR I LV FTV