Aftonbladet – 3 januari 1849, sida 2

utt hon sjelf visste huru, blifvit bibringad ett brinnande hat till enväldet och hela den Carolinska ätten, hvilket hos henne yttrade sig i missnöje öfver kriget. Ryttmästaren, hvars lycka satt på spetsen af hans svärd, förfäkjade med värma Sveriges storhet ochära... det var så han benämnde kriget. Ni har rätt, genmälte friherrinnan, det tillhör en ung hjelte att tala så... men jag, som mistat make, bror och son, som, om ej min kusins dotter, min Elisabeth vore, på mina gamla dagar skulle sitta barnlös och öfvergifven, kan ej annat än hata detta krig, och äfven för hennes skull... hon visade härvid på Elisabeth, gör jag det; hennes mor kunde ej uthärda ovissheten om sin makes, generalens öde, och föll ett offer derför. i På detta räsonnemang, som på många andra här i verlden, var ingenting stort att svara, eller ock kunde man deröfver tala i hundrade år utan att komma resultatet er fotsbredd närmare. Om än krigets fasor af ingen förnekas, så kan dock ingen bestrida faran af för lång fred Den förvekligar och förslappar folken, hvilka sedan, när :i olyckans stund krigets gud höjer sin blodbestänkta fana plifva fiendens blott alltför lätta byte. Och alltför tidigt slog nu afskedstimman för Bernhard Lycklig kände han sig likväl då friherrinnan, icke med vanlig artighet, utan med verklig välvilja, bad honom ansc hennes hus såsom han ansåg generalens, och att ju oftarc ban kom desto mer skulle hon anse sig honom förbunden Anblicken af Elisabeth, förenad med hoppet om att, si ofta han ville, få återse henne, försatte Bernhard i en så: dan förtjusning, att han med möda förmådde framstamm: en tacksägelse, och förvirrad aflägsna sig. Nu först har jag sett en flicka, värd att älskas! ut brast han för sig sjelf då han återkom till sin boning ,Hvad betyda mot henne alla dessa furstinnor, prinsessor grefvinnor, af hvilka Tyskland öfverflödar?... Huru out sägligt lycklig blir ej den som en gång får kalla hennt sin!... Men... min fattigdom... ; Han suckade... ) Omöjligt kan generalen vilja skänka sin enda dotter hand åt en lycksriddare, som jag är... Hennes hand å mig ?... Hon skulle ju pryda en thron.:.