Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 3

TEATER. Den oro och omstörtning, som under sednast tillryggalagda år genomgått de flesta länder af vår verldsdel, hafva äfven hos oss haft sinä vissa motstycken — inom teaterverlden. Scenen har väl icke återgifvit de häftiga, bliodiga och våldsamma katastrofer, som nedbrutit de feodala och aristokratiska fördämningarne, för att bereda nytt och friskare omiopp åt blodet i statskropparne; eller förevisat bilder af de strider på lif och död, som deraf framkallats. Ej heller hafva omständigheterna medoifvit den att i sina produktioner lemna rum åt de monarker, som under ärets Iopp mäst öfvergifva sina troner. Stora vexlingar torde smaken behöfva undergå innan sådant låter sig göra. Men Stockholms teatrar hafva dock, utan att måla revolutioner annorstädes, i stället undergått sina egna. Härifrån undantages likväl den Torslowska, som under sin styresman oalbrutet bibehållit sig. Den kongl. teatern, som genom inrymmande inom sitt gebit af det italienska operasällskapet ville åt den glesnade lyriska afdelningen bereda erforderlig förstärkning, för att kunna åtminstone i denna del tillfredsställa allmänhetens anspråk och nyhetsbegär, har genom denna försökta förening af de begge trupperna — så säges det — framkallat den ryktbara brytning, som föregick chefens afträdande från sin plats. Hvad nytt som stått till buds i dramatisk väg och som tillgångarne medgifvit att uppsätta, har kongl. teaterns styrelse i allmänhet icke lemnat obesagnadt. Dock hafva de dramatiska föreställ