Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 1

RR — ANDRA KAPITLET. Nu är Liewen hemma, min svärfar! Kungen har vid det här laget lemnat Turkiet och kommer snart efter! utbrast grefve Horn, i det han inträdde i kungliga rådet och fältmarskalken grefve Nils Gyllenstjernas kabinett. Hvad! utropade denne i det han sprang upp ur sin mjuka fåtölj, i hvilken han en stund suttit nedsjunken. pHvad säger dul... Är det möjligt? ... Var det inte väl, fortfor han, under det ett bittert löje sväfvade på hans läppar, var det inte väl, att ni fick skicka Liewen? Hvilken annan som helst: hade styrkt tjurskallen i hans föresats att qvardröja. Om han blott behagat stadna der detta år, endast detta år, så hade allt varit uppgjordt. Grefve Horn hann ej svara innan dörrn öppnades och baronerna Pehr osh Conrad Ribbing inkommo, begge bleka och nedslagna. Tidningen om konungens återkomst var dem ett dundersiag. De helsade stumt och förläget. Mina herrar! yttrade Gyllenstjerna med orubblig fattning; då ni uppgjorde denna, om ock patriotiska konspivation att stäcka enväldet och dymedelst återtaga hvad denne konungs far så skamlöst frånröfvat oss, .behagade ni ej lyssna till försigtighetens röst. Jag var er för gammal, utan kraft håde att tänka och handla: ni örstodo ut hjelpa er sjelfva. Ni räknade på att Carl aldrig skulle iterkomma. Det hade varit bältre att göra huns återkomst omöjlig... nog hinner man skrifva en statsförfattning alltid. Ert andra fel var att tvärtemot mitt råd afskicka Liewen... ) s Men, inföll Conrad Ribbing, då ett sändebud till H. Maj:t blifvit beslutadt, var det väl bäst att skicka en man, om åtminstone icke uppretade honom ...n Riktigt! Men i och med detsamma var det också afjordt ått Han skulle återkomma. Nu är det mitt råd att iksdagen. upplöser sig sjelf; det vill säga att hvar och en eser till sitt. och aktar skinnet: här har man intet vidare tt skaffa. Vår lycka sätter kungen vid hans återkomst å mycket göra före, att han ej har tid att genast anställa ågon räfst... och morgondagen har ingen sett, kungen j mera än vi. Försammas bör likväl ej att, så mycket nöjligt, uppreta alla som lidit af reduktionen, på det nan i nödfall ej måtte sakna något stöd.n Herr grefve! har kungen lemnat bifall till prinsessans örmälning.. ? Ja ..., svarade Horn. Mina herrar ! återtog Gyllenstjerna. Vi kunna så erna ha den, prinsen som någon annan, han är till och