Aftonbladet – 30 december 1848, sida 2

langnabhbade lageln Krama sig I sic Majestat, såsom obestridd herre öfver deras våta rike. — -5exan Om tilldragelsen vid krigsakademien mellan en lärare och några kadetter. Angående detta under de föregående dagarne omförmälda mål har en årtikel blifvit till Red. öfverlemnad, som upptager en sammandragen berättelse om det hela af saken. Redaktionen bar halt tillfälle öfvertyga sig att innehållet af denna artikel öfverensstämmer med de befintliga handlingarnes innehåll, och har derföre ansett sig böra lemna rum åt densamma. Det bör endast dervid anmärkas, att sakens utgång måhända bör betraktas från den synpunkten, att vederbörande velat statuera ett exempel, men att frågan i hvad mån ett fel mot subordinationen blifvit begånget så svårt, att det bordt ådraga det ådömda ansvaret, måste bero på den ton och de uttryck, som blifvit begagnade. Uppsatsen följer: Som allmänhetens uppmärksamhet, genom berättelser i tidningarne, under den sednare tiden blifvit fästad på en tilldragelse vid krigsakademien, hvilken till följd haft tre kadetters relegation, och denna sak blifvit så offentligt som enskildt framställd på ett emot sanna förhållandet stridande sätt, torde det vara nödigt att i korthet upplysa om hvad af de flere olika berättelserna cger grund i verkligheten. En lärare vid akad. hade under pågående lektion visat en af kadetterne tillrätta för ådagalagdt oskick och uppstudsighet, dock utan att, såsom någre tidningar oriktigt uppgifvit, hafva sårat denne kadetts känsla genom anmärkningar öfver hans läsning, yttrade till främmande personer. Nedre afdelningen, hvilken omfattar krigsakademiens tre lägsta klasser, tillät sig då att genom en deputation, bestående af tre kadetter, förklara bemälde lärare sitt missnöje med hans uppförande, under flere uttryck af klander och ogillande. Ehuru af läraren underrättade om grundlösheten af några uppgifter, som vid tilffölet blifvit anförde och måhända förledt afdelning till dess opassande tilltag, och oaktadt hans förebtällningar, vidhöllo de deputerade sin förklaring, hvarföre läraren, under förmaningar till dem att söka godtgöra hvad de nu felat, i sådant afseende lemnade dem betänketid till följande dagen. När de deputerade då ånyo infunno sig hos läraren, anmälde de att de, efter vunnen upplysning om det ogrundade i ofvanberörde uppgifter, väl ogillade den tillrättavisade kadettens beteende, men äfven nu hade samma uppdrag som gårdagen att uttrycka missnöje med lärarens uppförande icke blott vid ifrågavarande tillfälle, utan äfven från en längre föregående tid. Föreställningar och förmaningar om erkännande och godtgörande af den begångna förseelsen blefvo utan verkan, och läraren måste då gifva dem sin afsigt tillkänna att hos vederbörande anmäla förhållandet. Så skedde. Tjenstgörande majoren, till hvilken rapport om saken ingafs genom afdelningens styresman, uppmanade flere gånger de felande kadetterne att bedja läraren om förlåtelse, hvarvid utan tvifycl saken fått bero, men utan verkan; och anmälan om hvad som förefallit gjordes alltså hos guvernören. Afven han gjorde dem ömma, faderliga och allvarliga föreställningar; men likaledes utan att besegra deras halsstarrighet, hvarföre han förklarade, det de komme att anmälas till entledigande från akademien, om ursäkt ej gjordes den förolämpade läraren. Två dagar derefter inlemnades från nedra afdelningen en skrift af det trotsiga innehåll, att afdelningen väl erkände sig hafva begått ett formfel, men i öfrigt försvarade det deputerade lemnade uppdrag, hvilket de sednare förmentes ej hafva kunnat undandraga sig, samt reklamerade ansvaret derför. Nu meddelades slutlig varning med förständigande att, om afdelningen icke inom viss förelagd tid afgåfve ursäkt för den läraren gjorda förolämpningen, saken skulle till kommitterades åtgärd hemställas. Vid den förelagda tidens slut förklarades dock, det afdelningen vägrade att afgifva den ursäkt som fordrades; men de trenne hufvudmännen eller ledarne anmälde sig för sin enskilda del beredde dertill. — Anledningen till denna i sista stund visade eftergift å de 3:nes sida torde ej vara svår att inse, nemligen att de, med öfrige kamraters begifvande, ville antaga skenet af mindre felaktige och såsom sådane, ehuru de stått i spetsen för ofoget, vinna ett skonsammare bedömande, i jemnförelse med den öfriga i silt trots fortfarande och förment oåtkomliga mängden. Guvernören gjorde alltså, enligt styresmannens och tjenstgörande majorens sammanstämmande tillstyrkan, he mställan om relegation; hvilken fråga borde upptagas af den för sådant ändamål, genom k. brefven den 235 Nov. 4823 och 4 Febr. 4844 förordnade särskilda kommitte. Dagen efter förklarade afdelningen sig beredd att göra ursäkt, men erhöll till svar att sådant var för sent, enär handlingarne redan blifvit till vederbörande insände och afdelningen ägt mer är tillräcklig besinningstid; och tre dagar sednare inlemnade afdelningen en skrift till kanslern med betygande af ånger öfver den begångna ,svåra förseelsen och bönfallan om tillgift derför. Till svar härå meddelades, att, kanslern för sin del ansåg denna skrift,