Aftonbladet – 30 december 1848, sida 1

dets Kontor vid Stadssmediegatan: i P. å ryddboden i hörnet af Drottninggatan och C. ara Berzsgrä: d Nybrogatan; i KRoors vii Storgatan å La ugård lande NONSER emottagas i förstnämnde K ntor. Utdelnivg kl. ggn nn trakta efter det mera bländande men försåtliga Tuilerieslottet. — Ludvig Filip lärer bestämt Elyste-Bourhon till enkesäte åt Marie lAmeålie, men ödet ville annorlunda. Den målning, hvilken förut suttit öfver stora ingånIgen, föreställande folket, offrande på fädernesTandets altare, och som blifvit ditsatt under revolutionen 1792, är nu borttagen och i ställlet följande inskription uppsatt: Palais du IPråesident de la Republique Francaise. Äfven namnet är förändradt från Elysce-Bourbon till lElysee-National. Hvarje år den 135 December firas med en Imessa i invalidkyrkan årsdagen af det kejserliga stoftets hitkomst. Denna messa börjar vanligen kl. 11, men hade i år blifvit framflyttad till kl. 8, emedan man fruktade allt för mycket folk i anledning af tronpretendentens utnämnande till president. Oaktadt allmänheten hölls i okunnighet om den föränIdrade timman, var dock kyrkan full med folk. I Choret var; som vanligt, svartklädt, med silfI verornamenter, och en tribun upprest, äfvenledes svartklädd, för medlemmarne af familjen. Man såg der Jeröme Bonaparte, exkonung i Westphalen, häåns dotter, hans son, samt alla de öfriga prinsarne, omgifne af en mängd militärpersoner. På aftonen samma dag inneslöt sig ensam republikens blifvande president uti den kejserliga grafven, der han qvarblef en hel timme. Detta påminner lifligt om Hernani och Don Carlos monolog i grafchoret. 7 Sista dagen för valsedlarnes inlemnande, eller den 11 dennes, föreföll ett högst eget skådespel i hörnet af rue Rougemont och boulevard Prissonniere. En kärra, dragen af en karl, stadnade i nämnde hörn. Kärran var fylld med tryckta lappar, bärande Cavaignacs namn, och bestämde att i gathörnen utdelas åt förbivandrande personer. En hop af den sämre folkklassen, bvilken sedan Juniaffären burit hat till Cavaignac, samlade sig kring kärran och började sönderrifva lapparne. Snart framträdde en person, försedd med strykstickor, tände eld på hela tutten och folket började dansa kring denna offerlåga. Polisen gjorde dock snart slut på förlustelsen, qvickheten belönades med arrest och boktryckaren fordrar ersätlning för detta angrepp mot hans enskilda tillhörighet. Några qvällar hafva folksamlingar egt rum vid Porte S:t Martin, hvarföre ett kompani af linien derstädes blifvit uppstäldt hvarje afton. Ett par gånger har man äfven här och der märkt en samling af pojkar och karlar, bärande röda fanor, men dessa hafva snart blifvit skingrade. De poster, hvilka vanligen äro besatta med linietrupper och mobilgarde, hafva om qvällarne fått tillökning af en pikett garde-national; men militären har ej någon enda dag varit konsignerad i kasernerna och det allmänna lugnet ej varit stördt ett ögonblick. Nationalgardet har kompanivis öfverenskommit, att vid första oordning eller första appell allmänt gå ut för ordningens återställande och ingen enda undanhålla sig derifrån. Med en sådan enighet kan man vara tryggad för några orostiftares vanmäktiga försök, Nationalförsamlingen lärer beslutat, att utnämna general Cavaignac till marskalk af Frankrike samt tilldela honom högsta värdigheten af Hederslegionen. Från departementet Lot (för hvilket generalen är representant), har han erhållit en hedersvärja. Handtaget på densamma föreställer de trenne figurerna: Liberte, Egalite, Fraternit6. På fästet finner man personifierad Frankrikes genius, undertryckande ondskan och triumferande öfver anarkien, Nederst vid handtaget ligger ett lejon, omkring hvilket står graveradt orden Force et modåration,. På sieifva klingan är inristadt: Till general Cavaignac, representant vid nationalförsamlingen, af invånarne i Lot, samt dessutom de telegrafdepecher, som generalen afsände den 24, 25 och 26 Juni, så lydande: Republiken går segrande ur denna sista strid emot anarkien. Hela: Frankrike genomilas af ett enda pulsslag. Striden är slut, ordningen triumferar. Det hela är omgifvet af ornamenter och lagerkransar, hvilka omslingra bokstäfverna R. F. Svärdet är mästerligt arbetadt och äran deraf tillhör FromentMeurice. Figurerne och emblemerne äro ciselerade af Cavalier. Uti Champ-Elyseges, på den stora fyrkanten till venster ifrån Place de la Concorde, arbetas redan med full fart på en kolossal byggnad, bestämd till den stora expositionen, som skall ega rum nästa år. Det afundsjuka England, som icke försummar att draga till sig allt hvad som är talangfullt och notabelt, under det Frankrike ordnar sina politiska angelägenheter, tyckes nu äfven vilja fråntaga oss den unga sångerskan m:ll Ebeling. Garzia har fått ett klingande anbud från London och har icke styrka att försaka de förledande punden. Han kommer derföre att resa i slutet af månaden, för att der tillbringa en längre tid. Ogerna qvarlemnar han sin älskvärda elev, öfver hvars stora framsteg mästaren är lika stolt. som glad. ! M:N Ebeling blir en ny prydnad för sitt fädernesland, en ny stjerna, som från Norden kommer att tindra öfver Europa. Måtte London icke tillegna sig den förra lika egenrmäktigt som den sednare, och måtte Paris icke alltid gå miste om tillfället -att äfven få strö sina blommor för nordens näktergalar. M:ll Ebeling lärer komma att här qvarstadna åtminstone till våren. ADRDHARTARM