Aftonbladet – 28 december 1848, sida 3

Ne UI YCHUCHRIDAL dl DUSUYTCISCH dill henne uCl på nyåret. 26 2 EE FRANSKA TEATERN. Måndagen i förra veckan uppfördes här för en ovanligt talrik publik Alfred de Mussets komedi Un Caprice och för första gången Bayards och Jaimes veaudeville Ie reveil du lion. I förra pjesen, som -är så till syfte som sammansättning ganska nätt, framställes en ung, gift man, m:r de Chavigny (hr Lavernos), som par caprice kallt stöter från sig sin älskliga unga maka, Mathilde (m:lle Morsiany). En dennas väninna, m:me de Lery (m:me Stephen) besluter att straffa cch om möjligt korrigera den förvillade äkta mannen, som åt hvarje annan dam egnar den hyllning han vore skyldig sin maka. — M:me de Lery gör de Chavigny till lekboll för hvarjehanda sina nycker, hvilka han med nöje efterkommer. Bland annat låter hon i anonymt bref tillsända honom densamma börs, hans fru med klappande hjerta åt honom virkat, men han af henne vägrat emottaga. Nu då han förmodar arbetet vara af andra vackra händer förfärdigadt, blir han förtjust deraf, och som m:me de Lery låter förstå att gifvarinnan är ung och älskvärd, underkastar de Chavigny sig alla förödmjukande vilkor för att blott få veta den skönas namn. M:me de Lery meddelar då, att denna icke är någon annan än den älskliga, olyckliga Mathilde, som genomvakat mången natt för detta arbete, hvilket af de Chavigny försmåddes, då det bjöds honom af den knäfallande sköna hustrun. Nu öppnas ögonen på de Chavigny, som inseende sin felaktighet och det lidande han orsakat den älskande Mathilde, med ånger gifver: henne det löfte, att icke vidare förvillas af eller blifva lekboll för Un Capricen. De förenämnde artisterna utförde såsom vanligt sina roler väl, och m:me Stephen hade såsom m:me de Lery ett tacksamt tillfälle att genom sitt ypperliga spel väcka allmän förtjusning. Le reveil du lion utgjordeett af de muntraste spektakel man på länge sett. — M:r de Fonblanche (hr Lemonier) hade i sina unga dagar varit ett verkligt Pariser-lejon, som försmått lika litet bordets läckerheter som nöjen af operan och balletten. Med åren ansåg ban sig vara kommen från allt detta och blef illa vid mods dåhan märkte spår för nämnde smak hos sin gudson, Ernest (hr Lavernos). Det behöfdes likväl ej mer än bullret af hågra lossade champagnekorkar, lukten aftryffel och sammanträffande med en connaissance från operan, Charlotte de Villedieu (m:me Bazin) för att ur dvalan väcka den under gråa håren i ländstolen domnade Fonblanche, som, i sin inbillning förflyttad trettio år tillbaka, i ensamheten började sjunga och dansa gavotten med tillbörliga attituder, såsom vore han omgifven af det täcka könet. De scener då Fonblanche härunder öfverraskas af Ernest, då m:lle Charlotte koketterar, såsom för tre tiotal förut, då hon röjer sin förlägenhet, att vara igenkänd af sin fordna adoratör (Fonblanche), då hon låter öfvertala sig att återgifva en scen från balletten, samt då han, prisande det svalkande eau sucr, tömmer det ena punschglaset efter det andra — äro alla ytterst löjliga — och med sanning och finess återgifna, såsom af m:meBazin, kunde de ej förfela att sätta åskådarnes skrattmuskler i stark rörelse. — Författaren af denna pjes har dock ej blott velat visa att gamla begär och vanor ej slockna mera under gråa håren än glöden under den falnade askan: vid minsta luftdrag glödga de åter upp och kunna än en gång tända lågor; har ock velat erinra, att hos lefnadsglada naturer, ofta vid sidan af begäret till nöjen finnes en ädel karakter och varmt hierta. Omständigheterna afgöra hvilkendera sidan segern tillhör. Hos Fonblanche hade de, såsom hans förfarande i afseende å den faderlösa Leonie och hennes mor visade, ännu till den :högre åldern bibehållit hvar sitt rum. — Mot utförandet vilja vi endast erinra, att hr Lemonier, som är en förträfflig pere noble, borde med afseende å det ringa afståndet mellan scenen och åskådarne, samt den svenska smaken, nåsot modifiera sitt spel vid återgifvandet af en häftigare känsla eller hänförelse. Afven denna representation var hedrad af hela den kongl. familjens närvaro. Påföljde thorsdag gafs, jemte sist omförmälde pjes, för första gången en liten komedi-vaudeville: Zo ou la jardiniere du Chateau, en