Aftonbladet – 28 december 1848, sida 3

ras kall kan aldrig hafva varit något annat än at reda och samla opinionerna samt framstå som el tolk deraf. Finnas inga sådana opinioner, då äro v ju icke annat än agitatörer. Vår kraft och vårt in flytande mäste grundas i nationens vilja. Endas såsom representanter deraf kunna vi göra ansprål på något anseende... Och huru vill man väl bättr göra sig reda för denna vilja än på sätt min mö tion antyder? Jag har visserligen hört en talare till hvars politiska omdöme jag hyser ganska stor förtroende, nyss yttra, att det icke vore så säker om nationen skulle ega nog sympatier för frågan för att vilja ett sådant steg. som det af mig före: slagna. I detta fall kan jag icke dela hans åsigter Jag hyser för stor tanke om mina medborgares pa: triotism och fosterlandskärlek, för att tro, det de fö en ringa uppoffring af tid och penningar skulle tveke att uttala sin tanka i fäderneslandets lifsfråga, och om, emot min förmodan, förhållandet verkligen skullc vara annorlunda, så, jag upprepar det än en gång hafva vi varit alldeles obehöriga till den talan vi tagit oss. Dessutom hafva ju reformsällskaperna redan gjort hvad de kunnat. De hafva diskuterat ett program, samlat och inlemnat petitioner derför, och följden deraf har äfven varit, att ett förslag blifvit af Regeringen afgifvet. Såvida man anser reform blott betyda detsamma som förändring, bör man således vara belåten, och i så fall vore ju målet vunnet; men då jag för min del med ordet reform äfven afser betydelsen förbättring, och jag åter dermed förstår endast en sådan förändring, som bereder framgång åt den kristliga anda af Broderlighet och Jemlikhet, som tillhör vårt tidehvarf, och som gör till en -sanning den tanke jag en gång förut inom detta sällskap yttrat: Mcedborgares jemlikhet såväl inför lagen som inför Gud, så tror jag att ett helt annat förslag erfordras för att vinna nationens bifall. Mer huru kunna vi väl tro, att reformsällskaperna ensamt skola ega i sin makt att nu drifva fram ett sådant förslag, då de redan en gång misslyckats ? Man har dessutom nyss låtit. förstå, att vi hitintills förspillt tiden på debatter. Äfven jag är af samma mening, och det är just derföre, som jag uppmanat sällskapet att handla — det vill säga att sedan vi icke lyckats vinna gehör åt de åsigter, dem vi framställt såsom nationens; vädja till nationen sjelf och sålunda nedlägga det ombudsmanskap vi utöfvat i nationens egna händer. Att den sedan skall uppträda såsom en man och säga sin mening, derpå tviflar åtminstone ej jag, och endast genom ett sådant uppträdande kan, om någonsin, en nog stark opinion vinnas för att nedtysta de fördomar, hvari de båda första ståndens anspråk hvila, och för befrämjande äfven här af menniskorätt och menniskovärde. Hr HEDLUND yttrade, att han hört mycken förskräckelse vara rådande för denna motion och fruklade att man genom densamma arbetade reaktionen i händerna. För att icke gifva anledning till splittring eller ledsamheter, medgaf hr Sjöberg att molionen för närvarande finge förfalla; hvilket ordföranden tillkännagaf för sällskapet. Kapten Wiästfelts motion om inträdesafgiftens höiande hade föranledt det förslag af bestyrelsen, att, under bibehållande af afgiften för gamla ledamöter, den för nyinträdande skulle höjas till 24 sk. banko, hvilket af sällskapet bifölls. Hr Hedlund uppläste en motion om politiska folkskrifters utgifning och spridning. Sällskapet åtskiljdes kl. half till tio e. m., sedan det öfverlemnat åt bestyrelsen att sammankalla det på nyåret. .SYg Att :