Aftonbladet – 28 december 1848, sida 1

Ismygvägar, och så många olikheter af väsent-Mligaste slag, att det med stor skicklighet sam-jmansatta verket visar sig såsom ett högst förIsåtligt (vein höchst perfides,). Vore det sannt, som berättas, att hrr Leo, Stahl och Götze gjort första utkastet och hr Eichmann granskat och förbättrat det, så kan ingen undra att det utförda blifvit sådant som det är; men ändå kan Iman icke förtänka allmänna röstens loford öfIver den nya grundlagens frisinnade beskaffenhet. Ty den vida demokratiska grund, hvarur denna nya statsorganism uppvuxit, har åt dess helhet gifvit en så outplånlig pregel, att de Iderpå inympade främmande telningarne icke Jlänge kunna trifvas, utan snart måste vissna J genom ursprungsstammens oemotståndliga kraft: Det goda i denna grundlag har man efteråt sökt på möjligaste vis förlama genom vissa förbehåll, hvilka skola lemna byråkratien och enväldet fritt spelrum. Granskar man denna I grundlags första afdelning, så förvånas man öfver det myckna som deri finnes medgifvet. I Man finner en vidsträckt valrätt tillerkänd åt folket för tillsättandet af 2:a kammarens 350 ledamöter; man har en 1:a kammare, hvars ledamöter skola utses bland kommunernas, distrikternas och provinsernas representanter, och utgöras af minst 40-åriga välfrejdade män. Men som grundval för de sistnämnda valen borde vi dock förut äga en frisinnad kommunalförfattning, sådan som nationalförsamlingen ville förskaffa oss, men hvilken ty värr icke blef anskaffad. Slutligen stadgar den oktrojerade grundlagens 84 8 helt oförmodadt att första kammarens ledamöter hvarken få resepenningar eller dagtraktamente; och genom detta litla vilkor få vi en förste kammare af privilegierade, en verklig rikedomskammare; ty blott för de rika är det möjligt att mottaga ett val til ledamot i första kammaren, med åliggande att i sådan egenskap vistas 4 till 6 månader hvart år i hufvudstaden utan minsta ersättning. Genom denna första kammare är den andra, den demokratiska, fullständigt förlamad, och begge ställda så tvärt -midtemot hvarandra, att man ovilkorligen måste biträda den åsigt, som redan här begynt sprida sig, om omöjligheten att regera med två så beskaffade parlamentariska afdelningar. Antingen måste första kammaren kufva den andra eller denna störta den första. Det sednare är. sannolikast; ty: inom : få år skall folkets hat till den aristokratiska guldkammaren nå en sådan höjd, att allt kan befaras. Man förgäte icke att den nya grundlagen lemmar tryckfriheten obehindrad: att klubbar och föreningar icke för sin tillkomst eller tillvaro fordra offentlig tillåtelse, och att folkmöten under bar himmel endast få förbjudas när uppenbar saml hällsvåda derigenom hotar, — och man skall då inse alt i allt detta har demokratien förmånsrätten sig tillerkänd. — Åter har den oktro-l jerade grundlagen en annan 8, den 110:de,l hvilken under krig och uppror bemyndigar till ett belägringstillstånds förkunnande, i och med hvilket folket betages alla grundlagliga rättigheter, jemte personlig säkerhet, tryckfrihet,! föreningsfrihet, och den allmänna lagens skydd, men i stället underkastas sabelväldet. När!! helst nu någon orolighet förspörjes, när utsväfningar och uppstudsigheter emot polismyn-! digheten förefalla, äro vederbörande embets-! män befogade att kungöra belägringstillstånd, och folket ser sig derigenom med ett slagl? beröfvadt alla sina medborgerliga friheter, och sådant på behaglig tid, nämligen efter den be-! lägringsförkunnande myndighetens behag. Just nu se vi. här i Berlin, likasom i Dässe!dorff, hvad som härmed menas. På samma sätt finner man de stora frihetsförläningarna i denna grundlag med stor fingerfärdighet bortsnappade, just då man bäst tycker sig ha dem i handen, och det hela sväf-. var undan när man vill gripa derefter, somj. en grann hägring, ett praktfullt luftslott. Till och med den vigtigaste bland ett verkligen fritt folks rättigheter, rättigheten att beskatta sig sjelf, är fullkomligt tillintetgjord genom S 110, hvari stadgas att alla redan: varande utskylder och afgifter fortfarande utgå, och att ingen skattevägran någonsin kan äga rum. Budgeten skall årligen regleras genom en lagp, till hvars giltighet fordras kronans jemte begge kamrarnes -samtycke; kommer detta ej till stånd, så utgå de förut ålagda utskylderna. Blott i det enda fall, att nya skattebördor och utskylder skola åläggas, äger folkrepresentationen verklig bevillningsrätt. Till öfver-, löd stadgas ytterligare, i 8 105, att när kamarne icke äro tillsammans, är ministeren ber b ogad att stifta lag och utfärda påbud med ;medelbart gällande kraft, och endast för deras b ortfarande bestånd erfordrande kamrarnes bekräftelse efteråt. -Hvilka ministeriella missoruk kunna ej bedrifvas under denna 8s hägn, synnerhet som ingen ansvarighet stadgas för lessa lagstiftningsåtgärder! Jag skulle kunna ytterligare framställa eniy rel rad af dylika räfkrokar och lönngångarls ner eller mindre märkbart insmugna i denna srundläg. Men jag måste upprepa det: itrotsly, frall sin list och slughet skall den icke förmå lm vibehålla sig länge, midt emot tryckfriheten,!; öreningsrätten och folkkammaren. Man blirlre vungen alt gifva efter vidare, att borttaga ållbakarne, tillmura bakportarne, eller också jar man en ny revolution, men hvilken icke, ls) om den af den 18 Mars, kommer att stadna! å halfva vägen. Preussen, så väl som hela Tyskland, befinna !R ig för öfrigt för närvarande i en sådan ställ-!fö ing, att ingen politisk beräkningskonst förmår nq issa. hvad ens de närmaste månaderna bära i kölden. Betviflas kanl väl icke att revolutioPp en är nu i hela Tyskland kufvad, om ej be-lat egrad; men dermed har furstemakten ejB SK IR a RA Nie An he a -SO Ar