Aftonbladet – 28 december 1848, sida 1

) ställen att tillgå. KORRESPONDENS-ARTIKEL. 94 Berlin den 15 December. il I dag skrifver jag såsom verkligt konstitu tionell medborgare; ty vi hafva oförmodad lerhållit hvad vi hoppats i 8 månader: erhålli Jen konstitutionell grundlag; vi hafva fått dei såsom beviljad af kongl. maktfullkomlighet Isedan nationalförsamlingert blifvit besegrad, öf Ivergifvits af folket och nu är upplöst, — pre Jeist så, som alltsammans varit långt för dett: förutsedt och förespådt. En sällsam skickelst har kommit oss till del: Reaktionen är kufvac Igenom en kontrarevolution; kronan har mec Isoldateskens bistånd återeröfrat enväldet, — men icke dess mindre har man ej helt och hål let kunnat betaga oss revolutionens frukter utan sett sig föranlåten att åtminstone delvi uppfylla de löften, som gåfvos oss i Mars. Er grundlag är oss beviljad, hvilken i jemnförelst med många andra innehåller så många demo: kratiska beståndsdelar, att jag icke tviflar på demokratiens slutliga öfvervigt, endast till kämpad långsammare och under häftigare par lamentariska folkstrider, än som annars skull inträffat. Genom beslutet om skattevägran hade na tionalförsamlingen slagit folket för hufvudet Den förfor följdriktigt, när den vägrade an förtro skatterna åt en minister, som den förut angifvit hos allmänna åklagaremakten för högförräderi; men folket var icke moget för dylika kraftsteg; det förskräcktes och studsade för den. revolutionära åtgärden. Ifrån detta ögonblick: var äfven ministeren segervinnare och kamarillans tjenare utan fara. Tyska riksförsamlingen i Frankfurt trädde äfven upp emot preussiska nationalförsamlingen; rikskommissarien Bassermann hade hos den förra aflagt en förfärande berättelse om anarkieni Berlin. Herrarne von Gagern och von Vincke kommo från Frankfurt till Potsdam, för att bringa Preussens krona i harmoni med riksföreståndaremakten; men ingen anade dock att nationalförsamlingens upplösning och en oktrojerad grundlag var så nära i farvattnet. Allt hade likväl blifvit förberedt dertill; endast konungen vacklade och dröjde. Flere bland hans rådgifvare ville ej heller veta af detta äfventyrliga spel, och när en portfölj utbjöds i Potsdam åt hr von Vincke, drog han sig tillbaka genast, så snart han fick höra att frågan var om nationalförsamlingens upplösning och tilldelandet af en oktrojerad grundlag. Få dagar före den 5 December, kunde konungen derföre äfven i häftig ton yttra åt sina ministrar: Jag vill att man skall sammanjemnka sig med nationalförsamlingen; en jemnkning miste kunna skel — Men kort derefter måtte det dock hafva lyckats att öfvertyga H. M:t om omöjligheten af en jemnkning med denna församling, på sätt prinsen af Preussen redan den 13 November hade yttrat till Berlins äldste; ty den 5 December undertecknade konungen upplösningsorderna och den oktrojerade grundlagen, hvilka förordningar samma afton kungjordes genom det officiella bladet (Staatsanzeiger). Hela statsstrecket hade så väl förhemligats att rikskommissarien Simon, som några timmar före Staatsanzeigers utgifning hade ett samtal med ministerpresidenten srefve Brandenburg, icke visste ett ord derom, utan fann sig om aftonen äfven så mystiierad, som alla hans kolleger. Kungörelserna skulle komma som åskslag ifrån klar himmel, och de kommo så; de skulle på samma gång lå med häpnad och glädje, och detta syfte rppnåddes fullkomligt. ; Lemnar man frågan om befogenheten och befogenheten derhän; så måste man erkänna utt kronan och ministrarne haåndlat med stor sraft, med orubblig följdriktighet, slugt och välberäknadt. De hafva utfört sina: beslut, itan att i det ringaste låta förvirra sig, väl vetande hvilket högt spel de utspelade. Men Wien hade gifvit föredömet; alla förberedelser voro vidtagna sedan flera månader; krigsbären befanns fullt pålitlig; och man hade för öfrigt ast. beslutit att icke fästa något afseende på Frankfurt. Folket (kände man; man visste hvad man kunde bjuda det. Hvad man menade och ännu menar, är nu mera fullkomli