Aftonbladet – 23 december 1848, sida 2

SEE AS Hvar, min son?, frågade munken med icke inga bestörtning. Der, der — bredvid domaren, den der offisern i engelska uniformen — Gud har utan vifvel fört honom hit, att rädda en oskyldig man. Ett underverk, fader, ett underverk! Ett underverk! ett underverk! ropade den närmast omkringstående folkhopen; ett unlerverk! upprepades från mun till mun. Böleln tycktes likväl sätta föga tro till unlerverket och framhärdade i sitt uppsåt att befordra brottslingen till dess bestämda mål, när presten blandade sig i saken, närmade sig domaren och underrättade honom, att fången hade upptäckt en man, som skulle kunna intyga hans oskuld och bevisa, att han icke var saker till det brott, för hvilket han var anklagad och dömd, högtidligt uppfordrande magistraten att efterfråga och undersöka förhållandet. Och hvar är detta fruktansvärda vittne? frågade domaren. vÖfversten! — öfverste Santa Croce!y utropade delinqventen vördnadsfullt. Jag! genmälde öfversten med förvåning. Jag! Min vän, ni måste misstaga er, och fastän ni vet mitt namn, känner jag eder likväl icke. Ni känner icke denne man, herr öfverste? frågade domaren. Nei, signor, på min ära! Jag tänkte det, fortsatte domaren; det är endast en förevändning i afsigt att fördröja