Aftonbladet – 23 december 1848, sida 2

O————LHÄKQ nL — LL L--L rLM-—-—-—A— mm varit på vägen emellan Castrogiovanni och Catania, hvaför han ock måste vara fullkomligt oskyldig, till det brott man förevitar honom. Ja, ja! oskyldig, oskyldig! skrek folket. Domaren befallte, efter någon tvekan, att mannen skulle föras tillbaka till fängelset. Nej! Nejl utropade mängden, frigif honom, frigif honom! Han är icke skyldig, han är icke skyldig! På samma gång rusade några framåt, ryckte honom ur vaktens händer, samt befriade honom från de bojor hvarmed han var belastad; under det att andra, i ett anfall af öfverdrifven rättvisa, började öfverfalla bödlen med stenar. Magistraten,som kände sina landsmäns sinnosart, gaf efter utan vidare motstånd, och den räddade fången fördes i triumf till kyrkan, att tacka Gud för sin underbara befrielse; efter hvilken ceremoni han ej förlorade någon tid, utan afreste genast från staden, hvarest han aldrig mer vardt sedd. Men följande dag blef ett bref öfverlsmnadt till domaren af en, okänd hand, och Ludovico Lana tackade deri den goda staden Castrogiovannis auktoriteter för deras uppmärksamhet, att lemna honom plats på plafonden, bredvid domaren och att lyssna till det vittnesmål han aflade, och som befriade en lifdömd medlem af hans band. Faran, som den vidtberyktade banditen hade undsluppit, gjorde likväl ett sådant intryck på honom, att han sökte och, genom sin prests bemedling, erhöll absolution, undergick penitens, förenades med kyrkan, och blef en så hederlig man, som mången af sina landsmän