Aftonbladet – 23 december 1848, sida 2

1 DEN POLITISKA STÄLLNINGEN; j ur en engelsk tidning. ; Den betänkligaste af de brister, som för närvarande kännas i alla Europas stora länder, endast med undantag af England och Ryssland, är bristen på sympati för den monarkiska principen. Den vördnad och det anseende, som fordom voro införlifvade med tankan på regentens personlighet, räcker icke meral till i något af dessa länder att skapa lugn och förtroende. En konung i medlet af 19:e seklet är bestämdt icke mera detsamma, som kungarne voro i förtiutna århundraden. Den som betviflar detta factum eller dess följder, betrakte hvad som tilldrager sig i Österrike och Preussen. Båda dessa länder regeras af nationella dynastier, hvilkas legitimitet är odisputerad, och hvilkas namn äro sammanflätade med sjelfva ländernas ära och omvexlande öden. Men olyckligtvis blefvo kronans innehafvare i sina styrelsegrundsatser så långt bakefter tidsandan, att sjelfva mobben insåg det, reste sig i sin otålighet och slog den militärmakt, som vanligen är församlad i hufvudstäderna. Omständigheterna tilläto emedlertid dessa monarker att hopsamla stora armåer, — armter, hvilka genom sitt antal och sin utrustning voro i stånd att eröfra hela riken; och genom denna stora maktansträngning har folket antingen blifvit krossadt, eller af sig sjelf nedböjts till dess stormen passerat. Fordom skulle en sådan seger hafva gjort äfven en usurpator enväldig. Men nu äro omständigheterne så förändrade, att de segrande konungarnes rådgifvare omedelbart tillstå, att den militäriska triumfen är af ringa gagn, och att en monarki i våra dagar icke längre kan bygga på dess grundval. Furstarne äro nu tvungna att göra det till sin första handling, att bedja sitt folk om förlåtelse för dessa förskräckliga tvångsmedels användande; att ursäkta dem såsom helsosamma, ja nödvändiga åtgärder; men tillika blott ämnade att för en kort tid användas, medan de vackraste löften om en konstitutionel och liberal regering tilläggas för att mildra allmänhetens missnöje. — 1 Österrike har detta gått så långt, att kejsaren, i hvars namn den grymma bombarderingen af Wien egde rum, äfvensom den påföljande massakren, — kejsaren, på hvars befallning den slaviska stammen i Prag först decinerades af tyska trupper, och sedermera tyskarne i Wien krossades af slavoniska soldater, — att denna docka till kejsare måste föras ut från scenen, .med hela hatet af det förflutna hvilande öfver sitt hufvud. Ikans brorson, en späd yngling, framskjutes i stället, och får en kejsarkrona på hufvudet för att försona mMissnöjet hos hela den tyska befolkningen, icke blott i Wien, utan i hela riket, och att på samma gång erbjuda slaverne och italienarne len furste, hvars mantel icke är fläckad af hans eget folks blod, och till hvilken nationen må lsätta sitt förtroende, emedan han icke hunnit Ibryta sitt ord och gifna löften. Detta steg är icke illa uttänkt; och det sy