Aftonbladet – 23 december 1848, sida 2

komst i öfversta våningen bemärkts och tillkännagifvits från något af de gent öfver gatan liggande husen, och sådant har jag äfven hört berättas. Men då borde stenkastningen åt våra fönster, 3 trappor upp, hafva fortsatts efteråt, hvilket ej skedde, ehuru vi nästan beständigt stodo vid fönstren, och icke sällan öppnade en derå befintlig lucka. Om några stenar, i våningen 2 trappor upp, kommit från de motstående husen, kan jag icke bedöma, emedan vi, under kastningen, måste akta oss för att stå vid fönstren. Men i samma vånings vestligaste rum fanns en af glasmanchetterna, å den i taket hängande ljuskronan, krossad, och en sten hade, oaktadt den nedsläppta rullgardinens motstånd, hunnit öfver 42 alnar från fönstret, in i gången till ett annat rum, hvarest. en person sig för tillfället uppehöll. Från fönstren i öfversta våningen såg jag striden mellan militären och våldsverkarne, äfvensom när de första skotten lossades. Intill dess jag, nära midnatten, lade mig på en soffa, hörde jag fortfarande sorl och rörelse på gatan. Framåt morgonen vaknade jag vid folksången, blandad med skrål. I dagningenr, söndagsmorgonen den 49, var gatan tom. Men frampå förmiddagen fylldes hon af en dels åskådande dels hotande folkhop. Åtskilliga personer, mest ynglingar, förmältes stå i husets trappor, och det blef mig, från flere håll, antydt, att jag. till förekommande af våldsamheternas förnyelse, borde lemna min boning. Som ett personligt besök af hr öfverståthållaren, mellan kl. 44 och 42, ökade mina farhågor, att någon säkerhet till min person ej längre var i hemmet att påräkna, och då jag i alla fall borde, så vidt det af mig berodde, undvika att ånyo blottställa husets öfrige invånare: så begaf jag mig derifrån, vid middagstiden. Den 24 var jag åter i min bostad, under vägen till Riddarhuset; men man afrådde mig att vända hem tillbaka. Jag gjorde det först den 23 om morgonen, och underrättade derom hr öfverståthållaren, enär en af mina vänner, samma dag, icke blott afrådt min hemflyttning, utan jemväl tillstyrkt mig resa från staden, emedan han förnummit, att olika personer hade tvenne gånger cefterspanat mig, i ett främmande hus, der de förmodat mig vara dold. Hvilka, som varnat mig vill jag icke nämna, emedan det, i fall ny förföljelse någon gång mig förestår, endast skulle blottställa dem, utan att nu leda till upptäckande af oroligheternas hemliga driffjedrar. De innersta torde lyckligtvis icke vara att söka i fäderneslandet, ty att uppviglingar, folkrörelser och våldsamheter, på samma dagar, 47—20 Mars inträffade i Milano, Venedig, Mänchen, Lemberg, Berlin, Hannover, Köpenhamn och Stockholm, var visserligen icke en slump. Då hr auditören de Mart anmodat mig uppgifva den skadeersättning, hvarpå jag gör anspråk, så får iog anmäla endast den, hvarå räkningar kunna företes, nemligen: Glasmästaren Stefverbergs för 4:sta våningens fönStör då. ss sr RR 10 Dito dito för de öfriga våningarnes . . 75: Snickaren Hoffmans å . . ss so so 41: 46. Smeden Edbergs å . . ss ss so so co oc 8 8. Summa rdr bko 497: 39, Steckholm den 7 December 1848. Aug. von Hartmansdorfr. e— sorsoraememmea