Aftonbladet – 20 december 1848, sida 2

TT nn — — VP? Jag försökte öfvertyga henne alt hon var. orättvis emot Stockholm, men hon förklarade bestämdt att hon aldrig mer skulle sätta sin fot i detta Sodomp. MJag önskar bara vi väl vore hemma igen, för jag skall säga herrn att det der gick allt Christine stackare hårdt tillsinnes att bli så der beledder och bedårad. Gudskelof vi inte ba sett till den gemena menniskan sedanp, tillade hon förnöjd; han vågar väl inte visu sig, för han hade allt en liten respekt för mig, han såg nog att jag inte var så lätt att lura, som Christine, stackars barnp. Jag försäkrade henne att jag var alldeles af samma tanke, och lyckönskade mamsell Christine alt ega en så verldserfaren och vaksam mor, försäkrade henne sjelf om mitt deltagande, hörde att hon skulle resa dagen derpå med pKlomäten som hon uttryckte sig, och sedan jag ännu en gång mottagit hennes tacksägelser, tog jag afsked, och var snart vid porten till det hus der Julie bodde. Just då jag tänkte gå in, körde en vagn ut derifrån. Jag kastade en blick deri. Der satt Julie frisk och blomstrande och vid hennes sida, till min ytterliga förvåning, baron R.,nu icke längre klädd som målargesäll utan fin och elegant, i sin rätta gestalt. Jag trodde att Julie skulle låta vagnen stanna å hon fick se mig, men hon helsade blott helt flygtigt och vagnen rullade bort. Bestört och förargad brydde jag mig icke om att söka någon upplysning af Sofi, utan ämnade gå, då hennes röst ifrån trappan kom mig att stanna och jag vände mig om. Här är elt bref till herrn, som mamsell befallt mig lämna? sade hon och dröjde liksom för att invänta mina frågor, men jag tog endast brefvet och gick min väg. Förmodligen är det nu slut,, tänkte jag när jag påminde mig hennes kalla helsning, det