Aftonbladet – 20 december 1848, sida 2

RN Nr — AN Fullkomligt! jag riktigt gratulerar dig; alla! ådana flickor som Julie borde också egasam-! na takt som hon, ty vanligtvis är annars svåigheten att bli af med dem vida större änl len att vinna demp. Hm! sade jag helt tvetydigt och steg upp. Se här, fortfor Arnold, har jag köpt biljetter åt oss till Beatrice di Tende i qväll, du måste se dessa lifliga italienare, jag är alldees förtjust i deras sång, jag såg Lucie häromlagen innan du kom, och jag vet icke hvad herr U. som lär förstå sig på saken skulle säga lerom. Men jag som icke alls är någon musikkännare, jag säger att de hela stycket igenom hängde ihop som en ärtref, eller att det sick som ett urverk, i fall du finner det utrycket mera passande och... men kom nu, så så vi att äta middag, jag är rasande hungrigp. Om aftonen följde jag verkligen Arnold på spektaklet. Genast vid vårt inträde, lade han handen på min axel, och frågade med tillgjordt leltagande röst: Har du styrka att se din f. d. älskarinna, så sitter hon der i andra radens oxöga; och på min ära är det icke R., den usurpatorn, som sitter bredvid henne., — — — Jag såg Beatrice de Tende, ett verkligt sorgespel, ty det var ömkligt allt: igenom, och lick någon id om saken, med tillhjelp af den snillrikt sammansatta resumdeen af pjesens innehåll, på. svenska språket som vaktmästaren lemnade mig. Jag beklagade uppriktigt de ilskandes öde, som syntes mig något orättvist, men tyckte på det hela att Beatrice visat sig äga långt bättre smak. om hon nöjt-sig med den man ödet beskärt henne, ty signor Orombello påminde lifligt om de målade pappfigurer, klippta i tre delar, hvarmed man sedan bildar karrikatyrer genom sammansättningen af den enas hufvud och den andres ben, och vid sammansättningen af Orombello tycktes na