Aftonbladet – 20 december 1848, sida 2

BLANDADE ÄNINIER: o a PAFVENS EGET YTTRANDE OM SIN NUVARANDE BELAGENHET. Ett tyskt blad meddelar cen skrifvelse från Livorno, af en person, som haft audiens hos påfyen lagen före hans flykt, och som berättar följande om påfvens sinnesstämning vid detta tillfälle. Jag fann påfven, säger brefskrifyaren, omgifyven af vakt, och nnesluten i sitt palats. Pius visade sig, såsom alllid, utmärkt välvillig, likväl allvarligare än eljest. Jag är, sade han, till hälften fånge, och delar temligen nära Pius VI:s och VII:s lott. Jag är emedjertid, Gud vare tack, frisk och beredd att intill dräggen tömma pröfningens kalk. Mina företrädares har bragt kyrkan mycken välsignelse; jag hoppas detsamma äfven af denha förföljelse. I detta ögonblick har Rom för mig blott bitterheter att bjuda på, och jag måste taga min tillflykt till utlandet, för att söka tröst. England och Amerika skänka mig mycken tröst. Afven församlingen af biskopar i Wörzburg har mycket tröstat mig. Den erbjöd ett skönt, i Tyskland aldrig förr sedt skådespel af enhet. Jag hoppas, att Försynen äfven i Rom skall åter bereda mig tröst. Herran vill pröfva sin kyrka, såväl hufvudet som lemmarna. Mycket ogräs har grott uti kyrkans vinberg; detta måste ufrotas. Ske Guds vilje! Sägen alla biskopar och trosförvandter, hvart ni kommer, uti hvilken ställning jag befinner mig, på det de må bedja för mig. Emotag för dem al!a min helsning och välsignelse. — ROBERT BLUMS, AFSKED TILL SIN HUSTRU. pMin dyra, goda, älskade maka, lef väl! Uppfostra våra, nu blott dina barn till ädla menniskor; de skola då icke göra sin faders namn skam. Sälj vår lilla förmögenhet, med våra vänners biträde. Gud h goda menniskor skola bistå eder. Alla mina nslor upplösa sig i tårar; — derföre, ännu en gång: lef väl, dyra maka! Betrakta våra barn såsom ett dyrbart anförtrodt godt, som måste väl värdas, och ära på detta sätt din trogne make. FarI, farväl! Tusende och åter tusende kyssar från din Robert. Wien den 9 November 4848, morgonen kl. 5; kl. 6 har jag upphört att: lefvå. — P. S. Ringen hade jag glömt; jag trycker sista kyssen åt dig på vår vigselring. Min sigillring är för Hans, uret för Richard, diamantknappen för Ida, kedjan för Alfred, till åminnelse. Alla öfriga souvenirer utdelar du efter godtfinnande. Man kommer. Farväl, farväl! Robert Blum.n — PoLitiskT UNDERVERK. Ett loyalt fruntimnåcr i Berlin, Fredrika Knochenhauer, har visat ett berömvärdt nit att förse general Wrangels tappra bussar med — traktering, torde läsaren gissa! — Nej bevars, bättre opp! Det är här fråga om innenting mer : eller mindre än: — strumpor. ; Det: