Aftonbladet – 20 december 1848, sida 2

—————— L ——!!! är då fan till otur jag har i dylika affärer, men att den fördömde R. skulle bli min efterträdare förargar mig mest; och just under det jag rycker en annans älskarinna undan hans klor, kniper han bort min egen. Jag vet icke hvad som hindrar mig att redan nu få kännedom om: hvad det här innehåller, tänkte jag, då jag gick öfver Carl XIII:s torg och bröt det lilla brefvet, i detsamma jag satte mig på en af bänkarne, och läste: Redan länge har jag misstänkt att du inte längre älskade mig, och likväl då du återkom, var jag nog dåraktig att ett ögonblick tro, att det skedde för min skull. Nu är jag öfvertygad (ty jag såg ju sjelf, hur du smög ett bref hennes hand, ehuru jag inte kunde höra de ljufva ord som förmodligen åtföljde det) att min plats hos dig är upptagen; jag ser således intet skäl att hos mig sjelf lemna din egen ledig och skall icke längre vägra den bönhörelse, som ännu för några timmar sedan svor att han åtminstone kommit hit blott för att återse mig, som han älskat allt sedan den qväll då han såg mig på maskraden i vintras. Således ha vi båda endast gjort ett changement de coulisse, och jag önskar dig mycket nöje af din nya förbindelse, och tager för gifvet att du önskar mig detsamma. Julie. Jag lade ihop brefyvet och ämnade med tragisk pathos börja citera: O1 Qvinna, Qvinna! c., då en röst bakom mig utropade helt högt: Det tycker jag om henne för, anfäkta så väl du har uppfostrat lilla Juliel Jag vände mig om och såg Arnold som, lutad mot ryggstödet åf bänken, öfver min axel läst brefvet på samma gång som jag. Du tycker således att allt är i sin ordning! sade jag med en sötsur röst, ty hur välkommet ett sådant der bref kan vara i sig sjelf, är det likväl icke utan att det har en kacherad smak af malört i första kastet,