Aftonbladet – 20 december 1848, sida 1

Or VRERTSLE 93 blausBdletnh. ANNUASER emottag SE a Den 11 Mars 1819 anställdes baron Josef som sur-nummerär-löjtnant vid dragonregementet Baron Kresewits, hvars chef var hans farbrör. Inom kort tid blef den unge officern, som var lika qvick som munter, högst värderad och utmärkt af sina kamrater, samt aktad och älskad af sina förmän, så att han snart inom hela armåen förvärfvade sig ett aktadt namn. Den 1 Maj 1825 hade han avancerat till underlöjtnant, och var i nära tvenne år adjutant hos friherre Leopold Geromb i Wien. Befordrad den 1 Sept. 1830 till kaptenlöjtnant vid Oguliner-gränsregementet, kommenderade baron Josef det sjunde kompaniet vid militärkordongen, hvarest han under dåvarande oroligheter ofta måste utrycka, och inlade hvarje gång ära. I Mars 1831 marscherade han till Italien med första bataljonen, hvars ena afdelning han kommenderade. Der ådrog han sig en så allmän uppmärksamhet, att fältmarskalk Radetzky öfverhopade honom med beröm och utmärkelser. Ar 1835 återvände han med nämnde bataljon på österrikisk botten. Den 17 Oktober samma år ryckte han i spetsen för densamma emot Bosnien, och utmärkte sig mycket, isynnerhet i träffningen vid Kadusch; han blef i följd häraf på ett lysande sätt belönt. I Februari 1837 blef han major vid infanteriregementet Gollner, numera Erkehertig Ernst, och tillika adjutant hos fälttygmästaren och guvernören af Dalmatien, grefve v. Liljenberg. Detta blef ån period af stor verksamhet för baron Jellachich. Vid detta militärguvernement hade han täösende tillfällen att, under sin snillrika chefs ledning, använda och utveckla sina redan tidigare förärfvade utmärkta talanger. Vid denna tid flöto många vigtiga arbeten ur hans skickliga penna, isynnerhet rörande ställningar och förhållanden vid Montenegro. Generalen, grefve v. Liljenberg fordrade mycket af sina adjutanter; men denne uträttade vida mer än hvad som fordrades och väntades af honom, och han tillvann sig derigenom sin utmärkte chefs bifall och förtroende. År 1841 lemnade han grefve v. Liljenberg och ingick som öfverstelöjtnant vid första Banal-gränsregementet, hvarmed han 1842, såsom öfverste, bestod mången ärofull dust mot turkarne. Uti fäktningen vid Paswid år 1845, mot Bosnierna, visade öfversten mycken tapperhet och själsnärvaro. Under fredstiden tillbragte han sina lediga stunder med poetiska försök, som förrådde störs skaldeanlag. I Mars 1848 utnämnde kejsaren baron Jose till generalmajor, till ban af Kroatien, Slavonien och Dalmatien, till verkligt geheimeråc och, några dagar sednare, till fältmarskalk löjtnant och kommenderande general i Agram Landet har honom att tacka derför att lugne inom dessa provinser kunnat upprätthållas han har varit monarkiens säkraste stöd. All detta har han uträttat med sina högst säll synta gåfvor, hvarigenom han tillvunnit si llmän kärlek och högaktning. Denna folket: hängifvenhet för Jellachich är lätt förklarlig Om man blott en enda gång sett generaler rida framför fronten af sina trupper, om mar hört honom tilltala soldaterna, så öfvertygå man sig ögonblickligen att han är skapad at befalla. Man kan omöjligt tänka sig en herr ligare, en behagfullare gestalt än Jellachicl till häst, aldrig hörde man en talare, som bättri förstod att utan ordprål tränga till djupet a sina åhörares hjertan. Massorna beundra ocl tillbedja honom. Soldaten lyder honom blindt ty han känner att Jellachich sjelf är soldat Följa vi statsmannen till en offentlig session så sprider hans öppna, ridderliga väsende, i för ening med hans erfarenhet, snille och talan ger, kring honom en nimbus, som gör honon till ett föremål för allmän beundran. Han: personliga mod, energi och uthållighet tillvin na honom öfverallt beundrare och vänner Hans höga breda panna tolkar skarpsinnighe och okuflig. kraft, hans stora ljungande ögor vittna om snille och mod. — I banens kabinett finner man den flitige, ordningsälskande mannen omgifven af handlingar. Han arbeta med ovanlig lätthet och skyndsamhet. Fi menniskor förstå så väl indela och använd: sin tid som Jellachich. Hans dörr är öpper för alla. Stör man honom i de mödosammaste och svåraste arbeten, så visar han sig doch aldrig besvärad. Hans milda, välvilliga karaktei är sig nästan alltidlik, ehuru han har et päftigt temperament. Vid bordet är han munter och håller gästerna vid gladt mod. Efter måltiden rökes en cigarr och konverseras en stund, hvarefter han åter går till sitt arbete. Qvällsstunderna tillbringar han helst hos sina vänner, då inga tjenstepligter upptaga hans tid, hvilket likväl sällan är fallet. Han sofver litet, såsom alla män, som tänka mycket., Brefskrifvaren slutar sin biografi öfver banen med rofetian, att han skall blifva en ryktbai man, blott hans dygder blifva kända. siedke Rörande Jellachichs utnämnande) till ban samt åtskilligt, som varit en följd af dett: kejsarens steg, meddelar samme korresponden! följande, i flere hänseenden nya och intressanta upplysningar. Genom denna utnämning, säger brefskrifvaren, hade kejsaren uppfyllt det kroatiska folkets varmaste önskan. Friherre Jellachich vor ur den precipis af sentimentala hänförelser 4 hvars brädd jag gick och drömde, ödet