Aftonbladet – 20 december 1848, sida 1

Mamsell Christine har der ett bref, hvars innehåll hon ville meddela sin mor, jag skall ledsaga damerna in i det här rummet der. de ostörda kunna läsa det,, sade jag och pekade på fönstret till det lilla rum, der de förut varit. Den stackars frun såg först på mig och sen på sin dotter, med en så ytterlig förvåning, att jag hade svårt att hålla mig allvarsam, och båda två följde mig tigande in i det anvista rummet. Min bästa fru, var öfvertygad att jag skrifvit det der brefvet till mamsell Christine i den bästa afsigt och endast för att upplysa om den ersons verkliga namn och ställning, som på kort tid lyckats vinna ett förtroende, som han verkligen inte förtjenar,, sade jag med en blick på Christine, som, helt bestört, mekaniskt sammantryckte sina små knubbiga fingrar om det ominösa brefvet, och bugande mig för den förundrade frun, hvilken såg på mig med en min, som om jag talat arabiska, gick jag min väg, lemnande dem på egen hand med den öfverraskning som väntade dem. Jag kunde ej förstå, att baronen icke återkommit, men var emedlertid rätt glad att hafva sluppit obehaget att nödgas igenkänna honom i fruntimmernas närvaro. Återkommen till mina egua angelägenheter, tänkte jag nu med en helt annan slags oro på Julie. —.om denna flicka verkligen skulle älska mig? Jag hade: aldrig tänkt på den saken förut, och — — jag hade icke heller nu tid vt taIEN Ger pa ON YE NE mare att gå till henne och förvissa. mig om saken, och likväl var det en röst inom mig, som sade, just icke högt och bestämdt, men indå begripligt: Om hon verkligen älskar dig, bör du icke gå mer till henne, eller också gå för att blifva inför verlden hvad du varit i hemlighet, återge henne hvad hon förlorat — i fall hon älskar dig hår hon rätt dertill, och... Herren vet hur långt jag-skulle-förirrat mig i mina barnkammarsfantasier, om icke för att rädda mig