Aftonbladet – 18 december 1848, sida 2

handlingar och bevekelsegrunder i de minsta omständigheter till föremål för ett oblidt skärskådande. Af alla hr justitie ombudsmannens framställningar är derföre ingen mera egnad att väcka min förundran och framkalla mitt ogillande, än hr justitie ombudsmannens fortsatta bemödande att tillintetgöra all kraft och verkan af Kongl. Maj:ts tjenstgöringsreglemente för armåen och Kongl. brefvet den 30 Juni 14818. Jag behöfver icke framlägga andra bevis för positiva lagars gällande kraft, än att åberopa dem. Hvartill hr justitie ombudsmannens ensidiga uppfattning af den civila myndighetens pligter uti ifrågavarande afseende skulle leda, har jag i min förut afgifna förklaring utredt. För mig återstår blott att tillägga: att icke endast jag, utan jemväl militärbefälet måste få antagas hafva förstått lagen i den mening den är af mig åberopad, enär detta befäl vid flera tillfällen den 48 Mars om aftonen, då tid och afstånd icke medgåfvo att inhemta mina tankar; sjelfmant och endast på grund af sin pligt och de författningar, som gälla för militärens verksamhet, vidtog flera förfoganden till oordningarnes stillande. : En vanlig omdömesförmåga kan det icke undfalla, och har tvifvelsutan icke heller undgått hr justitieombudsmannen, att man måste i första rummet känna huru talrik en truppstyrka varit, och dernäst på hvad sätt den blifvit använd, innan man med något fog kan framställa påståendet, att den varit otillräcklig för det ändamål, hvarför den blifvit anlitad. Att trupperna vid ifrågavarande tillfälle saknat behörig styrka, hade det ålegat herr justitieombudsmannen att bevisa; ty att fönster blifvit inslagna innefattar intet bevis; men icke nog med att herr justitieombudsmannen åsidosätter bevisningen; herr justitieombudsmannen försakar till och med det tillfälle att få denna fråga utredd, som jag sjelf öppnat genom min begäran, att militärbefälet måtte bifva hördt, då herr justitieombudsmannen förklarar sådant onödigt, oansedt detta befäl uteslutande haft att bestämma öfver det taktiska i truppernas rörelser. Då en åklagare sålunda öfvergifver bevisningen, har han med detsamma öfvergifvit saken; och vid sådant förhållande finnes icke vidare någon anledning för mig att fortsätta påståendet om militär-befälets hörande, så framt icke kongl. hofrätten skulle anse det nödigt för sakens utredning eller för bevarandet af min rätt som anklagad. Herr justitieombudsmannen synes numera hafva kommit till den öfvertygelsen, att under upplopp och revolutionära rörelser det likväl kan hända, att fönsterrutor kunna blifva inslagna, utan att sådant alltid bör läggas myndigheterna till last, och förklarar derföre, att herr justiticombudsmannen skulle hafva funnit sig tillfredsställd, endast försök blifvit gjordt till våldets förekommande. Sådane försök hafva icke uteblifvit. Med förbigående härvid af polisens bemödande, att i möjligaste måtto söka hindra våldet vid dess första utbrott, med ett nit, som länder dess tjenstemän och betjening till förtjenst och icke synes vittna om den frånvaro af befälsmyndighet inom embetet, som herr jrstitieombudsnen förebrår detsamma, anhåller jag, att ur handlingarne i detta mål och andra kända förhållanden få i minnet återkalla, att när anledning förekom, att folksamlingar bildade sig på Norrmalm och att våldsamheter på Gustaf Adolfs torg voro att befara eller börjat föröfvas, den sävädron at kongl. Lifgardet till häst, som under en del af aftonen varit uppställd på Riddarhustorget, genast begaf sig till Gustäl Adolfs torg, hvarest den äfven blef satt i verksamhet och gjorde åtskilliga anlopp för att skingra folksamlingarne på torget och angränsande gator: att då underrättelse erhölls, att militärtrupp erfordrades för att styra det våld, som började föröfvas mot det hus vid Röda Bodarne, som bebos af hr generallöjtnanten Lorichs, manskap för detta ändamål dit beordrades: att likaledes kavalleriet följde folkhoparnes rörelser nedåt Blasiiholmen, för att i möjligaste måtto förebygga våldsamheter derstädes: samt slutligen att 50 man af kongl. Lifgardet till häst och omkring 400 man infanteri voro intill långt fram på natten att tillgå å Gustaf Adolfs torg, hvilket är den punkt, hvarifrån Norrmalm bäst bevakas, enär alla dess hufvudgator der sammanstöta ; allt i ändamål att lemna det biträde, som kunde erfordras. Om, oaktadt dessa förfoganden, det icke lyckades att förekomma fönsters inslående hos åtskilliga personer; om icke en gång ctt dylikt våld kunde förhindras vid Gustaf Adolfs torg, oansedt 400 man infanteri, som icke förblefyo overksamme, höllo vakt vid torget; så är icke anledningen den, att trupp till erforderlig styrka saknades, ej heller behöfver man härtill uppsöka andra orsaker, utan är skälet ett enda: att det i sådant fall fordras blott några ögonblick för att förvandla det okända uppsåtet till fullbordad handling, hvilken sålunda icke annorlunda än tillfälligtviseller högst ofullkomligt kan förekommas. Genom att antaga det för bevisadt, som lemnats utan bevis, och det för medgifvet, som blifvit beitridt, har hr justitieombudsmannen ändtligen beredt sig tillfälle att emot mig framställa sina slutpåståenden; och dessa har hr justitieembudsmannen uppställt i fem punkter. Jag förbigår den sista, såsom i det nyss förut anförda. vidrörd, och vill i afseende å de andra fyra, under åberopande af mina förklaringars innehåll och särskildt den del deraf, som vederlägger hr justiticombudsmannens påstående, att jag lemnat mina underordnade okunnige om min vistelseort, endast anmärka, att, så framt hr justitieombudsmannens afsigt icke varit, som det omisskänneligen synes, att i anklagelsernas mängd söka en ersättning för deras betydelselöshet, anmärkningarne emot mig i dessa fyra punkter gerna hade kunnat sammanfattas dertill: att jag icke hade mig ett förhållande bekant, hvarom jag ännu icke hunnit blifva underrättad, och att jag icke handlat på grund af en sakkunskap, som jag icke ägde. Hr justiticombudsmannen har fästat uppmärksamheten dervid, att vi lefva i en tid af politiska meningsbrytningar; och tyvärr är detta sannt. För mig iunebär likväl denna anmärkning, vid detta tillfälle, en motvigt till obehaget att se mina embetsåtgärder med klander bemötta; ty af allmän verldserfarenhet — historien är full af detta vittnesbörd — och af egna iakttagelser har jag varit i tillfälle inhemta, huru lätt -det under dylika tider händer, att omdömet öfver personer och deras handlingssätt lånar ett stundom omedvetet intryck af de åsigter, som söndra tänkesätten. Meningar hafva jemväl blifvit uttalade, rörande de händelser, som föranledt denna skriftvexling, hvilka jäfva hr justitieembudsmannens omdömen och slutsatser, och kunnat vara egnade att åtminstone i nå. gon mån ådraga sig Edess uppmärksamhet; och ä, det med tankarne fästade vid dessa förhållande som jag, väl icke med likgiltighet, men likväl mad lugn motser denna oförmodade rättegångs slut. Intet svar följde, blott några halfqväfda ACE ER ÖREN Så TO De