Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

till grinden, der en gammal fet, ljusgul häst, som skenbarligen gick i sömnen, ty alla hans rörelser, långsamma, säkra och fullkomligt oberoende af alla yttre ting, tillkännagåfvo påtagligen en somnambul, kom lunkandes vägen framåt, dragande en kärra med mjölkbyttor och der ofvanpå en tjock bondpiga, som, med tömmarne hvilande mellan sina händer, maktlösa som vissna strån, klädet neddraget för ansigtet och hufvudet sänkt emot en rödmålad mjölkså, sof en engels sömn. Förbanna mig, Stina-Lisa, ditt nöt, tror jag icke att du sitter och sofver!, skrek min onkel, i det han öppnade grinden, och häst och kärra tågade långsamt in på gården. Vid denna syn blef jag fullkomligt vaken; ty äfven jag hade med längtan .motsett StinaLisas hemkomst, enär hon på samma gång var gårdens postoch mjölkbud. ,Hvar: har du postväskan ?) frågade jag den sömniga flickan, som examinerades af min onkel om utgången af en betydlig affär, tvenne kalfvars försäljning, som varit henne ombetrodd. ,Kors, tåla sig lite, ho ligger la der,, svarade Stina-Lisa trankilt, på min fråga, under det -hon helt ogeneradt sökte bland de rika skatterna af sin barmp) och framdrog en liten, smutsig börs af rutigt ylletyg, hvars innehåll hon räckte min onkel. Nej, den fins här inte,, sade jag otåligt, sedan jag fåfängt vändt upp och ned på hvarenda bytta i kärran, utan att finna hvad jag sökte; se sjelf efter.n Flickan tittade i alla sina byttor, letade i halmen under dem, men förgälvesspostväsken fanns icke. Ja, se det var kunstigt; ta mig katten ha icke di stulit bort na, eller ock har ho kommit te trilla ur kärran på vägen, de ä säkert, sade Stina-Lisa ganska lugnt, och dermed var den saken afgjord. Min onkel tog saken nära nog lika trankilt, grälade litet öfver de åtta dars gamla tidningarne, som legat uti, men tröstade sig med hoppet, att man kanhända kunde återfå den, i fall någon hederlig menniska hittat den, och att den i alla händelser var gammal och icke mycket värd. V . Men, onkel, det låg ju ett bref uti; StinaLisa säger, att hon fick ett bref på poster också,, invände jag, utom mig af harm och otålighet öfver Stina-Lisas slarf och dumhet.