Aftonbladet – 12 december 1848, sida 2

samma som hr Hjerta ville anslå åt den urtima riksdagens representanter, och låt sammanvaron bestämmas till 4 månader eller 420 dagar; det blefye en summa af 1250 rdr om dagen, celler för hela tiden 120 X 42350 — 430,000 rdr. År nu, enligt demokraiiens påstående, hela allmogen serdeles intresserad för en demokratisk representationsförändring, så skulle ju redan landets 42,060 bönder, med ett sammanskott af 3 rdr bko hvardera, eller blott V; tunna råg utöfver hvad urtima riksdagen skulle kosta hvar och en, kunna sammanbringa den vida betydligasto delen af summan, så att de öfrige reformvännerne blott finge tillskjuta 24,000rdr af det hela. Och kan man misströsta aut desamma, som icke betviflas, med nöje skola betala 2 rdr för att få det kongliga förslaget sannolikt afslaget ett par år förr än eljest, utan att med visshet veta, antingen ett liberalt eller konservativt eller ens om något förslag blefve hvilande till den derpå kommande riksdagen, ju icke med vida större glädje skulle betala 3 rdr för att i landets vigtigaste frågax, som rörer folkets framtid få ett representationsförslag, utarbetadt af en konstituerande församling utaf dess egna, frik valda ombud, ett förslag sprunget så alt säga ur dess eget hjerta, framlagdt för kommande ständer, om, såsom det då blefve ännu troligare, det kongliga förslaget icke går igenom ? Här blefye då för den hos folket, enligt hr G. Hjertas påstående, verkligen befintliga allmänna . andan, som hittills saknat en utväg att uttala sig, ett tillfälle lemnadt, som skulle en gång för alla afgöra tvisten till demokratiens fördel, huruvida den verkligen är folkets organ eller icke. Ett sålunda uppgjordt förslag, med hvilken moralisk kraft skulle det icke framträda på den kommande riksdagen, då det vore nationens röst, som deri oomtvistadt uttalade sig? Huru skulle icke inför denna mäktiga röst ståndsoch korporationsfördomarne blekna? Huru skulle icke de rättsoch tidsvidriga anspriken sitta förstummade? Hvad kunde de svara? Nationens verkliga röst hade talat: den hade med stämma af thordön sagt: viken! För att gifva äfven borgarståndet och de orepresenterade, hvilkas hufvyudman demokratien påstår sig jemväl vara, tillfället att genom sitt deltagande i kostnaden också bestyrka detta ombudsmannaskap, och för att bereda dem tillfälle att jemväl vara med om -ombudens utseende till nationalförsamlingen, borde till och med de 42,000 bönderna icke ens få betala så mycket hvardera, som 3 rdr bko, utan etl maximum borde utsättas af till och med blott I rdr bko, såsom det högsta, för hvilket någon finge teckna sig, på det att opinionsyltringen måtte kunna blifva så mycket allmännare, och beviset, huru djupa och starka sympatier den demokratiska åsigten i landet eger, och huru befogade dess hufvudmän äro att föreställa nationen, blifva så mycket mer slående. En subskription af 150,000 personer till en nationalförsamling — se det kunde tala det! Och skulle det icke gå i ett huy all få en sådan tecknad? Är icke, af 3 millioners befolkning, 150,000 demokratiska subskribenter bara en småsak? Som sagdt, hr Sjöbergs förslag är sannerligen det enda praktiska, som blifvit framställdt. Men icke nog med denna konservativa godkännelse! Man höre ytterligare: Vi kunna icke inse, att deri heller ligger något olagligt, ty den konstituerande församlingen vore ju icke någon med lagliga attributioner af folkombud försedd församling, utan blott en privatförsamling, ett sällskap, ungefär som reformvännernas sällskap. Men hvilken skillnad skulle det icke vara cmellan en sådan församling, vald af demokraterne i hela riket, emot dessa klubbar, der hvar och en kallar sig sjelf till lagstiftarkallet, — emellan en halfofficiell konstituerad församling, der hvar och en verkligen representerade deras politiska öfvertygelse som valt honom, representerade ett betydande antal valmän, som stodo bakom honom och talade med hans tunga, och dessa centraleller filialreformsällskaper, der hvar och en blott representerar sin egen värda person? Hvilken skillnad i moralisk kraft, hvarhelst en sådan församling uppträdde, beslutande, petitionerande, handlande, inför regering, inför ständer, inför enskilda stånd, eller der några hundra enskilda personer framträda? Det förra vore verklig manifestation af en folkanda, en yttre kropp för dess framträdande, det vore dess uppenbarelse in concereto. Man tänke sig nu, att det fölle de liberale in att taga detta programs utfärdare på orden, och att reformsällskaperna mångdubblade sig i alla orter; för att öppna tillfälle åt 150,000 subskribenter till ådagaläggande, med 1 rdr bko, af sin önskan! Måhända finge man då från den konservativa sidan höra helt annat, än återljudet af detta program. Men då vore det för sent, enligt hvad den konservativa organen sjelf antyder i slutstroferna af det nyss anförda. Dock, utfärdandet af ett sådant program från den sidan innebär tydligen den tron, att alla försök till programmets förverkligande måste misslyckas. Konservatismens varsamhet är bekant, och vid hågkomsten deraf lemnar detta märkvärdiga program således den oväntade upplysningen, att den betydande del af de konservativa, som uppsatt och underhållit Tiden, fullt och fast litar på frånvaron aj den majoritet, som Teformsällskaperna förutsätta. Ty utan detta förlitande skulle den konservativa försigtigheten aldrig tillåtit sig en så vidtutseende, vågsam och trotsande utmaning åt sina vederdelomän. Den antager således uppriktigt, att svenska folket är belåtet med de maktägande klassernas bestyr i dess angelägenheter, till den grad, att det icke ön: skar sig någon förändring deruti, och att icke en ibland tjugo al landets invånare (130,000 af 3,000,000) skulle vilja våga 1 rdr bko pi att se detta bestyr ändradt, och en likhet införd i Sveriges samhällsordning med hvad våra vestra stamförvandter ägt i 30 år och våra sydvestra just nu äro på väg att erhålla. s— ?? ! ROSSL Den nyligen för en bandits dolk fallne premierministern i Rom, grefve Pellegrini Rossi. föddes 1787 i Carrara. Han blef 1809 professor i lagfarenheten vid universitetet i Bolossna. men måste 1815 lemna Italien, i an