Aftonbladet – 12 december 1848, sida 2

sten detta godvilligt, så lofvar jag, vid Gud, att jag skall begagna allt mitt inflytande, och detta är, som öfversten vet, icke ringa, för att förskaffa öfversten ett annat afsked — — på grått papper. Gör nu som herr öfversten behagar, ty jag står vid mina ord. Liksom alla inkarnerade despoter var den lilla öfversten äfven lågsint. Han började derföre att ursaka sig och skylla tillgörandet af den olyckliga gåpåmarschen helt och hållet på tjenstgörande majoren. Denna ursäkt, svarade generalen, med ett bittert leende, ,visar mera än allt annat, att ni, som jag nyss sade, är rubbad, herr öfverste, ty eljest borde ni väl hafva vetat att en förman är ansvarig för sina underlydandes mått och steg, då han sjelf är närvarande. Ni afböjde icke majorens vackra försök att plåga och uppreta regementet, och derföre skrifves felet helt och hållet på er räkning. Ni har dessutom, under flera år, genom er barbariska stränghet, så utledsnat både befäl och trupp, alt regementet numera kan anses för det sämst exercerade och det mest viljelösa och loja i hela armåen. Jag har äfven kommit till kännedom af några små, små friheter ni tagit er med beklädnaden och indragna rotar. Allt detta och mycket mera skall jag låta komma till hans. maj:t konungens höga vetskap, om ni icke är så alltför god att före kl. 12 i dag lemna mig er afskedsansökan, herr öfverste. Klockan är nu half 11, och om pni önskar förfoga er till ert tält, vill icke jag längre vara er till hinders. Mjuka tjenare, herr öfverstep, tillade generalen med en sirlig bugning och ett sardoniskt småleende