Aftonbladet – 9 december 1848, sida 1

id: i FORSSELS, HM vid Drouninggatan : i BjörtInGs ti i F. BASTMANS ull baset JH 9 i hörnet af Hornsoch 6 eftermi :d 4 RSA ORSSRRNREREAREREXÖEROÖ--——————X kommande, med Lucrezia Borghia af Donizetti, samt under anförande af den nye maestron, sgr Foroni från Milano, hvilkens taiang beskrifves såsom i serdeles grad utmärkt. — I går gåfvos på franska teatern vaudevilHHerna Estelle ou le Pere la Fille af Eug. I Scribe, och Renaudin de Caön af Duvert Lauzanne. Titelrollen i den första utfördes på ett älskvärdt sätt af madem. Morsiany, hvil-Iken äfven spelade Suzettes parti i den sednare. Den särdeles muntre Renaudin repre-Isenterades af hr Auguste. Publiken var ganska lanimerad. j ——t—— I — Nederländske ministern vid svenska hofs vet Har, på befallning, hos statsministern för utrikes ärenderna anmält, att professor JuynIboll i Leyden, hvilken är sysselsatt att utgifva ett af den arabiska häfdatecknaren Djemald lu-din Abul Mahasen författadt arbete, kalladt As-sahiret (de glänsande stjernorna), yttrat den lifligaste önskan att, till begagnande under högst ett års tid, få till sig utlånad den handskrift af nämnde arbetes första del, hvilken uti akademiska bibliotheket i Upsala förvaras och finnes upptagen under N:o 8 å förteckningen öfver den Sparfvenfeidtska donationen. Professor Juynholl har från nationalbibliotheket i Paris förut fått till låns emottaga de manuskripter af nämnde arbete; som derstädes äro befintlige, och hans nu framställda begäran understödjes af kuratorerne för universitetet i Leyden och af chefen för kongl. Nederländska inrikes-departementet, hvarjemte Nederländske ministern, som för närvarande vistas i Köpenhamn, utfäst sig ej mindre att, om manuskriptet genom utrikes departementets försorg öfversändes till nyssnämnde hufvudstad, derifrån besörja dess säkra fortskaffande till Leyden, än ock att detsamma, efter begagnandet, här i Stockholm återställa. H. K. H. Kronprinsen, som 1 egenskap af kansler för Upsala universitet, yttrat sig i denna fråga, finner ej något hinder möta emot den uppgifna handskriftens utlemnande, emedan prof. Juynbolls begäran afser ett ändamål afallmänt vetenskapligt intresse, och det dessutom bör lända akademiska bibliotheket till heder, att kunna lemna bidrag till den utländske språkforskarens opus. Med iakttagande af de föreslagna vilkoren har, enligt T., äfven Kongl. Maj:t bifallit det ifrågavarande manuskriptlånet. — —EEEEE he mm — Vi föranledas att återkomma till några betraktelser i anledning af en i Aftonbladet för den 28 sistlidne November, ur Hernösandsposten reproducerad artikel, med titeln prejudikat, hvilken angår ett mål, deri regerins gen gifvit en utsträckt tolkning åt Handelsordningens föreskrift i 6 8 1 mom., att handelsbod icke får anläggas utom stad inom 3:ne mils afstånd derifrån. Detta har nu blifvit så förklaradt, att denna inskränkning i handelsfriheten skall äga tillämpning äfven för lika område omkring köpingar. . Såsom man ser, är här fråga icke blott om ett prejudikat, utan äfven och fastmer om ett tillägg till: den ännu icke serdeles gamla handelsförordningen. Det gäller då att tillse, om detta tillägg till en redan stiftad lag står i öfverensstämmelse med den princip, hvilken legat till grund för sjelfva lagen. Från denna utgångspunkt sättes man dels i tillfälle att bedöma tilläggets värde, dels kan man derifrån sluta till det sätt, hvarpå den nuvarande regeringen betraktar den nästföregåendes opus, nemligen den nyssnämnda handelsordningen. Det. är klart, att regeringen vid utgifvandet af denna förordning utgick från grundsatsen, att införa frihet uti handelsnäringen. Denna grundsats är, heist då man jemför den nya lagen med den äldre handelslagstiftningen; tydligt uttalad och tillämpad så pass vidsträckt, att de befintliga inskränkningarne i denna punkt syntes hafva härrört förnämligast från en önskan att på detta sätt lugna den oro, man från vissa håll befarade såsom en följd af förändringen. I förbigående må här tillåtas den anmärkningen, att en varsamhet af detta slag, enligt ll erfarenhets vittnesbörd, tjenar till ingenting, samt blott alstrar oreda, missnöje och vexationer, så snart man dervid frångår en i sig sjelf riktig grundsats. Detta har redan visat sig i afseende på handtverksoch handelsordningarne. Den utvidgade frihet, som derisenom erhölls, har betydligt gagnat både enskilde och det allmänna, under det de lidanlen och missnöjen, som förutspåddes och hvilka Söndagsbladet och några andra tidningar utnålades såsom så stora, att de skulle alstra ill och med revolution, i sjelfva verket beunnits utgöra ett hjernspöke. Mästare få väl ,;etala sina gesäller litet mer än förut, men letta är godt för den arbetande, och handtverken hafva ej varit mindre sysselsatta än örr. Det är också förut nämndt, att antalet f cessioner inom handtverksoch handelslassen icke på många år varit så litet, som inder denna tid. Deremot hafva de partiella nskränkningar, hvarmed regeringen företog ig att reglera och indela näringarne i olika lag samt lagstifta med en pedantisk noggrann