Aftonbladet – 9 december 1848, sida 1

gården till seraljen, hvarest en annan dram tillreddes, i hvilken storvisirn Daltaban-Mustafa-Pascha spelade den olyckliga hjeltens rol. Turkiska historiest krifvare berätta, huru den svage Mustafa II, som då regerade i Stambul, fruktande ett uppror af folket och soldaterna, om han lät arrestera denne ärofulle general midt på ljusa dagen och i sitt palats, lät hemligt under natten kalla honom till seraljen, under förevändning att meddela honom en order. Öfversten för lifvakten mottog Daltaban och befallde honom, i sultans namn, att lemna från sig det kejserliga sigillet, hvilket är tecknet till en storvisirs afsättning. Uppdrifvande sultans förskräckelse till det yttersta, genom föreställningen att DaltabanPascha, hvilken de belastade med alla brott, traktade efter hans lif, hade Rami-Effendi och Cara-Mehemed-aga, biträdde af dervichen, erhållit en dödsdom öfver deras fruktansvärda fiende af hans bedragne herrskare. Databan, sedan han till chefen för lifvakten öfverlemnat tecknet af sin värdighet, begärde blott en enda ynnest, nemligen några minuters enskildt samtal med sultan. Hans ansökan framfördes till Mustafa, hvilken, drifven af sina trolösa rådgifvare, nekade alt höra honom. Storvisiren afv aktade sin herres befallningar i kejserliga rådsalen, då kapoudjis kommo att upprulla för hans ögon firmanen, som befaltde hans afrättande. Hjelten afhörde sin död: dom, utan att visa ringaste tecken till röoc nh han åstundade ej mer af sina bödlar, än litet vatten, för alt förrälla sin Sista