Aftonbladet – 8 december 1848, sida 3

(Insändt.) I en tid, då man så mycket talar och skrifver om nyttiga och behöfliga reformer i de flesta vägar, har man inom Ladugårdslands församling länge förundrat sig öfver den liknöjdhet, som hos vederbörande synes rådande i afseende på denna församlings apologistskolas lokal. Ehuru stadens öfriga skolor ega för behofyet både rymliga lokaler och till en del äfyen gymnastik-inrättnihgar, är Ladugårdslandsskolan beklagligen i saknad af båda delarne. En -skol-lokal af endast ene mindre rum, uti hvilka, oberäknadt lärarne och skolans vidlyftiga attiralj, 70 större och mindre gossar skola inrymmas, måtte hvarje menniska, med förmåga att härom formera sig något begrepp, finna icke ens motsvara rimligheten, att icke tala om lämpligheten. Sommartiden hjelper man sig dock så godt man kan derigenom, att frisk luft insläppes genom fönstren, men då man vintertiden i huru stark köld som helst, nödgas förhålla sig på samma sätt för att icke förgås af hetta och qvafJluft, blir följden den, att barnen, som antingen aflagt sina ytterkläder eller hafva litet på sig förut, skälfvande af köld ej hafva hvarken lust eller förmåga att läsa i de böcker, som hållas af frusna fingrar. Hållas deremot dörrar och fönster stängda, följer deraf, att barnen vid lektionens slut svettiga och varma komma ut i kölden, då förkylning, ofta af ganska betänklig natur, nästan är oundviklig, oberäknadt följderna af den länge inandade förpestade luften. Insändaren, som sjelf haft barn i nämnde skola, kan beklagligen vitsorda detta förhållande. Med barnens undervisning, som handbafves af en skicklig, aktningsvärd och nitisk rektor, har man all anledning att vara belåten, och är man skyldig hålla honom räkning för att han så länge fortfarit i tjensteutöfning på ett ställe, som beklagligen redan torde hafva lagt grunden till hans ohelsa. Man undrar visserligen icke på, att, med anledning af hvad här ofvan är nämndt, ingen kollega gerna stannar qvar vid nämnde skola längre än en termin och ofta ej så länge; men man beklagar det desto mer, ty barnen hinna ej stort mer än att göra bekantskap med den ene läraren, förr än de få en annan, och att detta ej alstrar något godt inser hvar och en, som vet, att vana vid och förtroende cmellan lärare och disciplar är nödvändigt. Skolans lokal är i sig sjelf högst ohelsosam, ty då golfyvet ligger i lika höjd med gatan, är naturligt, att. det skall förorsaka fukt i rummen, hvaraf äfven såväl det på åtskilliga ställen söndermultnade golfvet, som här och der nedfallna panelningar och tak samt sönderspruckna väggar bära ganska obehagiiga prof. Läget, vid en af:stadens mest besökta gator, der vaktparader dagligen passera, samt åkande, ridande och gående personer stundligen korsa hvarandra; hvarigenom barnens uppmärksamhet som oftast vändes ifrån boken, synes äfven för ändamålet mindre lämpligt. Då alltså skolans flyttande till ett helsosammare och mera passande ställe visserligen yore att önska, men föga är att hoppas, tager man sig friheten föreslå, att församlingens klockare, som nu bor vägg om vägg med skolan, kunde få afstå sina rum för att sammanslås med skolans nuvarande, hvilken förändring förmodligen kom att medföra de gamla rummens reparation, som högeligen vore af nöden. Genom detta arrangement skulle den gamla styfmoderligheten lyckligen komma att upphöra, och skolan åtminstone till någon del komma att likna de öfriga församlingarnes skolor. Skulle dertill kunna tillvägabringas, antingen om också endast någon mindre gymnastik, hvilken numera anses böra gå hand i hand med alla öfriga undervisningsanstalter, eller ock tillåtelse att, likasom Jakobs och Clare skolor, få begagna gymnastiska central-institutets lokal, så skulle det troligen hafva ganska lyckliga resultater, och såväl barnen som deras lärare, föräldrar och målsmän , stannade i stor förbindelse hos Kongl. skoldirektionen eller kyrkorådet, hvilka man är öfvertygad nu skola taga insändarens välmening i nödigt betraktande. ————— nrmmomee0