Aftonbladet – 8 december 1848, sida 1

Hvad fordrar -du? Ni känner, herre, Cara-Mehemeds dotter... Hvad har Gul-Bahar gemensamt med vår affär ?, Ni ernar, herre, att upphöja henne till rangen af eder maka; men efter hvad som nyss passerat, afstår ni utan tvifvel från denna ära. Olycklige! hvad vill du säga? Att under eldsvådan, som nyss lade eder tillämnade svärfars boning i aska, har man öfverraskat en ung softa, från Sofia medressån, innesluten i den skönas kammare; att hennes vanära innan kört är allmänt bekant, och att, förkastande en vanärad flickas hand, ni utan tvifvel icke nekar att hos hennes far understödja en mindre nogräknad älskares anspråk, hvilken icke begär annan belöning för den ovärderliga tjenst, ni väntar af honom Vid stoet El-Boraks mnäsborrar!, utbrast Reis-effendi; i sanning en besynnerlig anhållan, och jag måste underrätta dig, min vän, att den ingalunda är i min smak. Jag vill icke straffa dig för den oförskämda lögn du berättat mig, men återkom icke mera dit, galne subbe. Jag säger dig, att jag väntar CaraMehemed hit, och du vet huruvida vi äro inresserade af storvisirens fall. Du kan alltså vara öfvertygad, att vi icke släppa ur hänlerna detta tillfälle du nu erbjuder oss. Skynda lig, säg oss hvad du vet, och öfverlemna oss rivilligt dina bevis, eller ... Porten öppnades på nytt, och Cara-Mehemed ramställde sig för den förfärade dervischens lickar. Shawlen, som tjenade seraljens slagare både till gördel och arsenal, lät synas nellan de djupa vecken ett par långa ålbaneiska pistoler, hvilkas kolfvar voro beslagne ned ciseleradt silfver, och bredvid hvilkas pivor af poleradt stål korsade sig, på den mest vittoreska fason i verlden, en yatagan af tre ots längd, och en liten knif från Damaskus,!