Aftonbladet – 7 december 1848, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: EN DYGDESPEGEL, ELLER MENNISKAN, SÅDAN HON BÖR VARA. 1. En prost, sådan han bör vara. (Uppsatt enkannerliga till fromma och gagn för them 7 som söka feta pastorater.) En prost, sådan han bör vara, d. v. s. sådan han sällan är, älskar icke -likstolen framför alla andra stolar, tröttar aldrig ut sina dyraste åhörare med nykterhetstal, men låter ock aldrig klockaren hvarje qväll leda sig hem från klubben; han går sjelf på sjukbesök och begrafningar, och lemnar brölloppen och fadderskapen åt sin adjunkt; han har en imponerande figur, d. v. s. ser hvarken ut som cen majstång eller en käring; han är en förskräckliga vacker och rar prest; han är ej rädd att någon gång taga sig ett parti tivoli eller en toddy; han anser ej kort vara af djefvulens fabrik, och håller det ej för en dödssynd att bruka hällor på byxorna eller besöka spektaklet; han är fryntlig och har ett gästfritt presthus, framför allt vackra prestdöttrar; i hans hus hållas inga gudliga aftonsammankomster, der qvinnorna smörjas till profetissor och männen sen få toma hornen. Vidare, kurtiserar han aldrig enkor och tager aldrig arf från de faderoch moderlösa; hans röst är klar och tydlig, hvarken skojande eller bräkande; han har inga slägtingar i kyrkorådet, låter sig nöja med litet och intrigerar ej för feta pastorater (en annan sak är det om åhörarnes kärlek och aktning förskaffa honom desamme); han lefyer som han lär, är kristen, ej läsare, fri tänkare,. ej fritänkare, och svärjer icke på predikstolen; harts bildning sträcker sig ock utom dogmatiken; han kan gå ut på gatan utan att hafva ett tjog hufvyudhängande, gudsnådeliga madamer och gamla jungfrur i hälarne på sig; han springer efter syndaren och ej syndaren efter honom; ej heller har han någon fru, som löper kring hela staden till grannar och vänner att, vid behof, värfva röster för sin man; i dyr tid gifver han efter på sina rättigheter, låter ingen fattig ohulpen gå från sin dörr, och skänker mer än tolf skillingar riksgäldssedlar i fattigkassan; hans predikningar lukta ej svafyel och äro ej tagna ur fjerdingen eller postillan; har han adjunkt, så låter han honom ej frysa eller svälta ihjäl, och bemöter honom bättre än sin dräng; han låter ock icke församlingens verldsliga angelägenheter styras af sin fru, eller frun af adjunkter; blir han vald till riksdagsman, så ser han ej på sina egna, utan på folkets intressen; han gråter aldrig på eller slår i predikstolen och gör ej helfvetet hetare än det är; till tjockleken kan han ej jemnföras med något af sina gödsvin och behöfver ej bära sin mage i band; hans åhörare somna ej vid hans predikan och hans lärdom öfyvcrgår en primans; han bär nådensord, ej blott nådens stjerna; och ändtligen har han aldrig varit stämd för konsistorium, och, hvad ännu bättre är, han kommer aldrig i anonyma lådanp. 2. En köpman, sådan han bör vara. En köpman, sådan han bör vara, är vigilant som fan; har tyger som räcka i evighet; säljer aldrig småsten i pudersockret eller kalk i mjölet. Hvad man frågar efter, som han för tillfället ej har inne, har -han just för en timma sedan sålt ut, men får bestämdt in ett nytt, väl assorteradt lager till nästa vecka, eller ock vet han någon annan bod, der den begärda varan finnes. Han gör inga plumpar i kassakladden. Hans bildning sträcker sig utom gränserna af doktor Martin Luthers lilla kateches, Hubners bibliska historia, Regnrs begrepp och Krägers kontorist. Han är förekommande och artig mot alla sina kunder, synnerligen mot damerna, för hvilka han alltid har, gratis, i beredskap profver och nålar, och russin och mandlar till fruarnes små barn, och äfven lemnar han gerna på bok eller eljest på kredit. Hans bod bör minst en gång varit hemsökt af tullvisitation, hvarvid han får dela ut både gula och gröna till schåare, för det de-följande qväll skola gifva stadens respekt. glasmästarskrå förtjenst. Dessutom skrifyer han aldrig under några borgensförbindelser och slår ej två gånger om året vantarne i disken. 3. En redaktör, sådan han bör vara. En redaktör, sådan han bör vara, är aldrig rådlös för spalthåfre och är aldrig mager. Han har icke i samma tidningsnummer en konservativ och en liberal artikel, utan är alltid konseqvent. Han är en man, som följer med sin tid, men derföre ej en Tidens, man. Han lofvar ej vid hyarje qvartal guld och gröna skogar åt sina läsare och skryter ej med prenumeranternas antal i början af hvarje nummer. Färgen på hans tidning är icke regnbågens; äfven är den ej gerna grå. Nyheterna deri upptagas icke — naturligtvis för säkerhetens skull — två månader efter det de stått i andra blad, och spalterna fyllas ej med aftryck. -Prenumeranterna få aldrig långa näsor. Tidningen är helst liberal, qvick och följaktligen intressant, följetongen underhållande och annonserna så få som möjligt. Redaktören sjelf är aldrig bjuden på supå hos excellenser eller andra betydande personer, och får aldrig något band i knapphålet. Hans teater-recensioner äro ej skrifna i förmaket hos någon vacker aktris; han försvarar allt, som är sannt och rätt; han gifver noga akt på alla missbruk i samhället och är en nagel i ögat för alla höga vederbörande. Han är en sann tolk af sin publiks opinion och tager aldrig klingande skäl... Medyett ord — hans tidning — en afbild af honom sjelf — liknar Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, eller Götheborgs Dagblad (dock aldrig hr A. L:ns Götheborgsblad.) (Ur Götheborgs Dagbl.) — ENGELSKA OCH BELGISKA SORDBRUKET JEMFÖRDA. En jordbrukare vid namn Coleman i Essex i England gjorde nyligen i ett tal en jemförelse emellan jordbruket i England och Flandern, hvaraf följande stycke förekommer oss intressant nog för att meddelas den svenska publiken. Den belgiska och flandriska landtbrukaren, yttrade han, underhåller dubbelt så mycket boskap, ja snart sagdt tre gånger så mycketsom den engelska, icke af så utmärkt race, men likvälvaf goda slag. Hvaraf kommer detta? Stå vi efter dem i håg att förbättra vår