Aftonbladet – 7 december 1848, sida 3

ken kan förklaras på många sätt, och hvarom jag skall yttra mig litet längre fram. Men deremot ber jag dig lägga noga märke till, att just i sjelfva den omständigheten, att ens något representationsförslag från regeringen ulkom (hurudant det ock var), tillkännager ett vikande — ett begifvande åtminstone, om du hellre vill kalla det så — ett närmande till allmänna tänkesättet, som efter all anledning uteblifvit, om reformsällskaperna icke varit och ingen petition inlemnat. Detta faktum kan man taga för afgjordt på den grund, att regeringens förutgåenden temligen klart ådagalägga, det regeringen sjelf ingen egentlig representationsförändring önskat. Den för några år sedan nedsatta representationskommitten utvisar detta, såväl genom en del af de personer regeringen deruti tid efter annan insatte, som genom resultatet af kommittcens arbete, hvaruti regeringen otvifvelaktigt hade sin hand, samt slutligen genom detta arbetes öde hos ständerna, som btef att skrinläggas, snart sagdt utan att någon röst höjdes till dess upprätthållande, och allraminst från regeringens sida något stöd deråt gafs. Hade väl allt detta varit tänkbart, om regeringen på allvar velat en grundlig reform af representationen? För ett sådant antagande fordras att gå till alternativet af en enfald, så stor, att den icke kan lämpligt förutsättas. När så är, när regeringen icke ville en representationsförändring,hvarföre delgaf den då ständerna sistlidne vår, sedan riksdagen redan var långt framskriden, ett positivt förslag för egen räkning, uttalande regeringens egen proposition till nytt representationssätt — ett stigande utom skrankorna af tystnad och hemlighet, som regeringen förut alltid undvikit? Motivet till denna exceptionella handling kan omöjligen sökas i något annat, än det intryck reformsällskaperna gjorde. Du erkänner således, att de haft någon vwigt: att de till något tjenat? Men om dessa sällskaper således onekligen sjort ett betydligt gagn i det föregående, skall det nu tillåtas mig visa, huru de, efter min tanke, kunna göra ett ännu större i det kommande. Dertill erfordras endast en klar blick på målet, jemte enighet och kraft under sången till dess uppnående. Härom vid tillälle! 202 A.