Man berättar att kejsaren skall uppmanat urst Windisch-Grätz att utbedja sig en nådeevisning. Fursten skall då hafva bedt kejsaen att — återvända till Wien. Den 19 hade furst Schwarzenberg och d:r 3ach afrest från Olmätz till Wien, hvaraf nan väntade någon mildring i stadens beläenhet. En deputation österrikiska servier, amt sachsare från Siebenbärgen, hade äfven nländt till staden och uttryckt en önskan, tt träda i närmare politisk förbindelse med le öfriga österrikiska folken. De österrikiska trupperna berättas den 21 Nov. hafva intagit staden Oedenburg, efter en et drabbning med ungrarne, som slogos tappare än man hade väntat. Österrikarne förloade 40 man i döda. Nästa anfall skall riktas not Pressburg, som är väl befästadt. Men innu starkare motstånd väntas vid Raab, som vildar ett fast förskansadt läger och som 1809, ned den ringa besättningen af 1800 man, i no dagar tappert höll sig mot den franska styrkan. Man torde här inskränka sig till slokering, under det att hufvudarmeen går mot Pesth. Man tror, att de kejserlige vid ulhelgen skola vara herrar öfver Ungerns hufrudstad. En kroatisk officer Frigelli, hvilken såsom varlamentär infunnit sig i ungerska lägret, har blifvit qvarhållen och hängd. Till hämnd härör har den magyariska ultraradikalen Beöthy offvit på samma sätt afrättad; han rökte kallslodigt sin cigarr under det hans hustru och varn fruktlöst bönföllo om nåd. ITALIEN. I Milano troddes allmänt den 18 Nov., att Radetzky skulle se sig nödsakad, genom föreställningar såväl från österrikiska som lombarliska auktoriteter, att återtaga sitt påbud om len oerhörda beskattningen å Milanos invånare. I stället ämnar han lägga en särskild beskattning på kapitalerna, på emigranternes egendom, på all bevillning och på handeln. I Rom har varit ett uppror, hvarom vi hafva ganska få underrättelser. Det vill synas som folket hade fruktat för reaktionära tendenser hos den nye konseljpresidenten grefve Rossi och isynnerhet blifvit uppretadt deröfver, att han så mycket inskränkt åhörareplatserna i den snart sammanträdande lagstiftande maktens sessionssal, att endast 100 personer skulle få rum der, i stället för att 2000 förut rymdes der. Då grefve Rossi skulle begifva sig till deputeradekammaren den 14 Nov., blef han mördad, såsom förut är berättadt. Den 16 egde en strid rum mellan påfvens schweiziska soldater och folket, med hvilket åtminstone en del af linietrupperna förenade sig; skjutningen var så häftig, att påfliga palatsets yttre murar äro fulla med hål efter kulor; dock synes antalet af döda icke vara serdeles stort. Kl. 6 e. m. var Quirinalen fullkomligt belägrad; 6000 man af medborgarsardet och linietrupperna stodo derutanför; kanonerna voro rigtade mot dess hufvudport, och folket afgaf till påfven ett ultimatum, hvaruti det yrkade en ny minister, sammankaliande af den konstituerande församlingen, verkställighet af den förra kammarens :beslut angående sjelfständighetskriget. Påfven förklarade att han öfverlemnade detta helt och hållet åt deputeradekammarens afgörande, samt utnämnde till ministrar: Mamiani för utrikes irender, Galletti för mrikes-, poliscoh Lunati för finans-, Stearbini för handeln och allmänna arbetena, Rosmini konseljpresident, Sereni för justitieoch benädningsärender.