Aftonbladet – 6 december 1848, sida 3

RR DE TVENNETAFLORNA. I anledning af: expositionen för Litteratörernas och Artisternas pensionskassa.) Mig följ i Tafvelgalleriet, der Ur rikt förgyllda granna ramar stiger Så mången älsklig fantasi och viger Betraktarn in i konsternas myster! På dessa färgers prakt hur ljuset faller Med ökad glans från tusende kristaller, I fonden Jenny Lind som Norma strålar, En gudasänd Vision hon visar sig. Det är ej smycket som på armen prålar, Men hennes ögons glans som bländar dig. Sin ädla hällning och sin herrskarmagt En snillets Gudom i dess själ har lagt. Dess blick, långt bortom tidens gränser går, Dess höga själblott stjernors språk förstår. I denna tafla Södermark har firat Kanske sin ädlaste triumf. Hon var Den skönsta kransen som hans tinning sirat, Det skönsta minne som han lemnat qvar! Vid denna syn jag dock ej dröja tänker, Ty nyss en bild ) jag såg vid fönstret der, Hvars ljufva anblick högre fröjd mig skänker: En Flicka, blyg som Penserosan , när På väntad fjäril drömmande hon tänker. Hvad hon var älskansvärd, hvad hon var söt, Utaf dess milda väsen hur jag njöt! Den taflan söker icke verldens undran. Som en Förgät-mig-ej vid källan ler, Mot vandrarn, så hon oskuldsfullt sig ter. Min ringa gärd af hyllning och beundran Vid denna bilden vill jag lägga ner. Hur smakfull måste ej den penseln vara, Som kan en sådan tanke uppenbara! Se! under svarta ögonbrynens bågar Hur halfttillslutna blickens himmel ler Af skära tankar full: den icke lägar Men drömmande mot slöjad framtid ser! Från pannan mörka hårels bucklor smyga Att kyssa kiffdens retände oval, Och tysta, längtansfulla suckar flyga, Med dufyobref till hjertats Ideal. (Ty något Ideal du har, 0 flicka! Du måste hafva ett; det slår ej fel: Hur kunde eljest denna varma själ, Så svärmande ur ögonparen blicka?) Den hvita skuldran fullt ej fyllig är, Ty årens sol till mognad. den ej drifvit, Allt hvad en rosenknopp i skötet bär, I dessa späda former tecknadt blifvit. Den enkla, fina, hvita spets som går Der nedom halsen, lätt i vågig böjning , Och som förråder hur ditt hjerta slår Inunder barmens aningsfulla höjning, — Den är en bild utaf din oskulds frid, Din barnafromhets varnande Egid! Ja, dröm din ljufya vårdröm, unga tärna! I hoppets ljusa rymder sväfva gerna, Och tro dig lycklig, tidsnog möter du Din framtids öde, kanske ej som nu: Ett lif af solsken, sommarluft och värma. Var lycklig än, och älska fritt och svärma! En Engel såsom du skall stormen fly, Blott vestanvind får dina lockar smeka, Ej någon sorg får blekna bort din hy, Blott Amoriner på din kind få leka. Du älskeliga uppenbarelse! Hur lyckligt att på duken blott du finnes. Jag bäfvar att dig lefvande få se, Nog tjusande ändå din bild jag milinese . Hr. ) En flicka som sitter och funderar), tude af fröken Adlersparre. — SCHWANTHALER, den berömde Tyske bildruggaren, som bland annat modellerat Carl XIV Joans i Norrköping uppresta staty, har den 14 Norember i Möänchen aflidit. (P. T.) — En del af engelska -artillericorpsen hari Woolwich anställt profskjutning med nya efter öfverte Dundas system gjutna 32-pundiga kanoner, som ullkomligen lyckats. I stället för 30, väga dessa canoner blott 235 centner, och erfordra till ladding, i stället för 40, blott 4 PB krut, ehuru skottvållet och effekten blir alldeles enahanda, som med le efter hittillsvarande system utförda grofya kanoer. Afven mot faran att krevera äro de fullt trygade, samt förträffligt passande ej mindre för maintjensten än för fästningar. Man ämnar införa oe I TVÄR RAA a a na TR TR