Aftonbladet – 6 december 1848, sida 1

H. Solen har nyss uppgått och redan äro de publika embetsmännen i fullt arbete i styrelsens palats, beläget ej långt ifrån seraljen, och hvilket man kallat Portens palats. Mustafa II:s reis effendi eller statssekreterare, som förestår kansliet och de yttre affärerna, är på sin post, så väl som den lägsta af hans kadjahianer. Framför honom står kejserliga divanens tolk, Maurokordatos, och presenterar embetsmannen de memoirer och rapporter, hvilka böra förses med hans underskrift. Sedan han slutat detta arbete, återtager statssekreteraren sin pipa, den han lemnat ett ögonblick, och, vändande sig till tolken, säger han: Nåväl! hvad nytt från vår vän Cara-Mehemed-A gå ? ; Ers excellens! denna dag återkommer han från Moldau, der han varit i tvenne månader, som ni vet, för att fullborda armåens proviantering. Finner icke du, Maurokordatos, de kejserlige tolkarnes ljus, att vår vän Cara-Mehemed är en stor roffare af vår herrskares sckiner?, Träffadt, ers excellens! Men deruti äro vi alla något lika. Ni har sjeif alltför stor kännedom om kejsardömets affärer, för att vilja, att de alltid skola verkställas på bekostnad af. våra egna. Utan tvifvel; och för att visa dig huru högt jag värderar Cara-Mehemed, seraljens slagtare, vill jag redan i dag begära hans dotters hand, jag reis effendi hos sultan Mustafa ; den andre. Hvad tänker du om detta förslag ? : ,Arfvet efter svärfadern skall vara det mest: lysande i hela Stambul, ers excellens, och!; slagtarens i seraljen dotter, den unga Gul-Bahar, omtalas som en fulländad qvinna.n Du förstår väl, Maurokordatos, att då jag sjelf gör min lycka, tänker jag äfven på din. Om det yppar sig någon förmånlig leverans, j skall du erhålla den och hålla mig räkning för det lemnade företrädet. För närvarande, q då Hussein paschas död lemnat storvisirs-em-4 betet till pris för äregirigheten, ställer jag mig 1 bland te sökandes antal, och jag skall, hoppas!t