Aftonbladet – 5 december 1848, sida 2

Rs —O—rrnsnsnu—— — Ö —Ä 2 VM— —————nn— —— ————— Ä—-Å-—— — och skjuta henne på kärra i ett stenröse, då, midt i glädjen, modren anlände och utropade: Nå min goda, gamla far ror P., ser jag verkligen rätt, är det proessor P. som var min brefbärare i fordna tider 70 Hvad skulle han säga? Jag och flere andra stodo der som vittnen att han var den ifrågavarande personen, och fröken Rosa såg nu i sin dotters adoratör sin egen för detta friare. Detta var det sista slaget. Jog trodde aldrig att hen skulle tåla flera och töljde honom med verkligt deltagande till Stockbolm ; men som den goda P. är al en ihärdig nallar och som han i alla sk.ften dock behöll sin största skatt, sin egen person, så tröstade han sig snart, började äer vandra på Drottninggatan, sate åter hatten på sned, köpie sig ett dussin vya västar och lät göra sig en vy ljusbrun peruk, ariangerad som apolkahår. Dag från dag förökar han autalet af sin. curiosa och antiqviteter, och glömmande at han sjelf är en sådan, talar han ännu i förtroliga stunder om att i framtiden göra en maka lycklig). — FRANSK PENSIONÄR. År 4844 tillade mu nicipalråd:t i Paris den psge, som :örst för det samma anmälde Napoleons sons födelse, en åv!ig pension af 40.000 francs. Tre år sednare var mu nicipalrådet den första bland alla suktorit-tler som prok!smerade Napoleons och hans sons efsättning : men ännu i denna dag UWettivsju år efier 1844, uppbär f. d. prgen gin pension. :